Jag har jobbat på Hallandsposten i nästan hela mitt liv, de senaste 20 (?) åren som redigerare. Innan jag började på HP var min plan att stanna några månader på varje arbetsplats för att samla erfarenheter som jag sedan kunde skriva om. Efter två nio–tiomånadersbesök på fabriker fick jag ett vikariat på Hallandsposten. Och så var den planen grusad.
I dag, 17 januari 2012, firas redigerarnas dag för första gången. Initiativet kommer, om jag inte är helt felunderrättad, från redigerarna på Norrköpings Tidningar, och har snabbt spritt sig över landet.
Här på HP har vi i all hast beställt tårta, det tycker vi att vi är värda. Redigerarens jobb är att ta hand om materialet, text och bild, efter att reportrar och fotografer gjort sitt. Vi har en hel del städjobb, vi jobbar mot obönhörlig deadline och vi är dessutom ett så tåligt släkte att vi mycket sällan är sjuka. Under årens lopp har organisationen krympts så att vi nu ligger nära smärtgränsen.
Men vi härdar ut. Vi är tappra. Vi är de dolda hjältarna på tidningen. Och i dag är det vår dag.
Hurra för alla redigerare!