Energibrist

Jag har drabbats av temporär energibrist. Jag skriver temporär, eftersom jag utgår från att energin kommer tillbaka. Bara inte just nu, just här. Jag är så trött, så trött. Behöver nog stå på ett ben och vila en stund (ungefär som en höna).

Tidigare i veckan var det sol ett par dagar och då vistades jag en del i mitt lilla växthus. Där samlade jag på mig lite energi, men när gråvädret var tillbaka sipprade energin ut och försvann. Jag försöker tänka tillbaka på stunderna i växthuset. Att kliva in där och mötas av nära trettiogradig värme och en svag doft av hyacint, det är en kick som heter duga.

Ett par gånger har jag tagit min tekopp och en tidning och fikat i växthuset. Och så har jag planterat om pelargonskott, sått basilika, luktärter och salvia. Samt satt potatis. Varje år grämer det mig att bönderna på Bjärehalvön skördar potatis så tidigt. Nu ger jag dem en match. Sex potatisar med små knubbiga groddar har jag lagt ner i två stora svarta hinkar. I början av maj räknar jag med att kunna skörda.

Men då måste solen tränga igenom molnen så att det blir varmt i växthuset igen. Då kanske min energi kommer tillbaka också.

Positiva ord om Snökupan

Desirée Fredlund, som själv är författare och bland annat har gett ut romanen My på eget förlag (Giggi Hill förlag), har läst Snökupan. Behovet av bekräftelse har därmed fått sig lite påfyllning. Jag har fått ganska mycket positiv respons på sistone, vilket får mig att lite skrämt fundera över om det snart är dags för en rejäl käftsmäll. Är det typiskt svenskt, detta att inte våga glädja sig fullt ut av rädsla för att bli straffad? Eller är det bara den del av mig som i likhet med åsnan Ior är en smula pessismist som tittar fram?

Hur som helst, jag gläds åt Desirées ord om Snökupan:

Skrivet om Kråkprinsessan

Det finns författare som påstår att de aldrig läser recensioner, och aldrig googlar sitt namn. Det finns också författare som minns vartenda ord som skrivits om deras verk. Och så finns det massor av författare däremellan.

Jag har titlarna på mina romaner (och mitt namn) anslutna till en tjänst på Google, och varje gång det skrivits något där namn eller titlar förekommer får jag ett mejl med en länk. Ni kan själva räkna ut hur ofta mitt namn förekommer, och nittioåtta gånger av hundra handlar det om någon annan, mestadels om Liza Marklunds romanfigur Annika Bengtzon.

I dag hittade jag i alla fall en länk som handlade om Kråkprinsessan. Det var en fin start på dagen. Alla människor behöver positiva omdömen ibland för att må bra.

Så här skrev Malin om Kråkprinsessan