Bloggen bokcirkel.se skriver fint om Cayenne – kryddpojken med bett.
”Cayenne – kryddpojken med bett är en mycket trevlig julklapp och också prissatt för att fungera som en gå-bort-present. Det fick jag veta när jag intervjuade Annika under Bokmässan i Göteborg i september.
Istället för en blomma eller en flaska vin passar den här charmiga boken utmärkt.”
Läs hela recensionen här
Robert Goddard: Tills sanningen segrar Översättning: Gabriel Setterborg (Ekholm & Tegebjer
Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.
Strax innan Jonathan Kellaway går i pension vid nyligen fyllda sextio får han ett sista uppdrag från sin arbetsgivare i Intercontinental Kaolins. Företagets grundare och förre ordförande, Greville Lashley, vill att han ska leta upp några företagshandlingar som varit spårlöst försvunna från arkivet i årtionden. Det är dags att skriva företagets historia och Greville Lashley vill absolut ha fram de försvunna handlingarna för att kunna göra historien komplett.
Kellaway, som ser det hela som ett inte helt okomplicerat rutinuppdrag, återvänder halvt motvilligt till St Austell i Cornwall, där han en gång i tiden inledde sin karriär i företaget. Då handlade det om några månader före fortsatta studier i London, nu räknas han som en av företagets trotjänare och Lashleys främste problemlösare.
Att hitta de försvunna handlingarna visar sig vara svårare än väntat. Och egentligen bara en förevändning för att gräva sig djupare ner i minnena av vad som hände den där sommaren 1969, då Kellaway först kom i kontakt med klanen runt Greville Lashley, och drogs in i en räcka händelser som aldrig helt fick sin förklaring eller upplösning.
Robert Goddards nya thriller, Tills sanningen segrar, har en intrikat uppbyggd intrig där jag nästan fysiskt kan känna hur jag lyfter lager efter lager av gamla dammiga minnesark för att borra mig ner till kärnan och få reda på sanningen.
Berättelsen rör sig på olika tidsplan och mysterierna och familjehemligheterna tätnar i takt med att personerna mejslas fram och får liv. Robert Goddard har alltid varit skicklig på att vända och vrida på problemen, öppna och stänga dörrar och lura läsaren fullkomligt.
Men till slut segrar sanningen och allt framstår i klart dagsljus.
När jag var drygt tjugo köpte jag hus första gången, tillsammans med en kille. Av olika skäl blev jag den som tog hand om den gemensamma ekonomin (och dessutom fick stå för räkningarna under en period). Jag var stenhård. Om ett företag missat att skicka en faktura var jag på dem som en hök. Varför har jag inte fått någon räkning, jag brukar få den då och då?
Jag inser att man är bra rabiat om man gör på det viset. Men jag visste ju att räkningarna skulle komma, och jag ville bli av med dem – betala och gå vidare. Tills nästa räkning kom.
Sedan dess har jag upptäckt att det faktiskt är lättare att ta emot en räkning än att själv skriva en. Jag tycker verkligen att det är vanvettigt trist att skriva faktura, trots att jag själv har gott av det i slutänden.
Och nu sitter jag här igen och ber folk skicka faktura. Den här gången i föreningen Egenutgivarna, där alla ännu inte skickat faktura på sålda böcker under Bokmässan. Jag har räknat ut hur mycket var och en ska ha, så det är bara att skriva fakturan och skicka.
Men jag är uppenbarligen inte ensam om min ovilja att få det gjort. Däremot är jag uppenbarligen gjord för att efterlysa fakturor. Kan det möjligen vara en lönsam affärsidé?