månadsarkiv: mars 2015

Gustafsson & Kant – Singöspionen/recension

Postat av

Gustafsson&Kant: Singöspionen
Bokfabriken

singöspionenMed Singöspionen inleder Anders Gustafsson och Johan Kant en ny svensk deckarserie. Precis som åtminstone ett par andra författare har de förlagt spelplanen till en ö i den svenska skärgården, och med den följer den där myskänslan som uppstår när vågor bryter mot stenhällar och husen fylls av semesterfirare.

Huvudperson i första boken (och med största sannolikhet även i de kommande eftersom slutet i första boken är början på nästa) är kriminalinspektör Solbritt Andersson. Hon är 62 år och gift med Rune, som nyligen gått i pension. Han har blivit intresserad av att laga mat och baka, vilket är bekvämt eftersom Solbritt har sitt arbete som hobby. När de kommer till sitt nyligen inköpta sommarhus på Singö blir de av en granne uppdaterade på det mord som skedde på Singöbasen några dagar efter mordet på Olof Palme 1986.

Mordet på basen har aldrig klarats upp även om en gärningsman pekats ut. Men vart tog mördaren vägen? Solbritt blir nyfiken och börjar forska i fallet, till maken Runes stora förtret. Men det är inte enbart han som blir sur. Solbritt tycks väcka en slumrande björn och snart sker nya otäcka händelser på den nerlagda och plomberade Singöbasen.

Romanen är småtrevlig och har, åtminstone bitvis, ett bra driv. Men jag hade gärna sett en strängare redaktör som gjort författarduon uppmärksam på en del brister i språket. Det är syftningsfel, det är lite stolpiga formuleringar här och där, väldigt mycket onödiga förstärkningsord (typ ganska hungrig, lite exalterad och så vidare). Romangestalterna lämnar inga nämnvärda spår i mitt minne, de känns skapade enligt en standardmall och trots att idyllen krackelerar en aning är det mesta rätt snällt och välkammat (inte ens barnbarnet Isabelles lilla antydan till tonårsrevolt blir speciellt långvarig). Fast en fundering jag har är hur Solbritt, som arbetat länge som polis, fortfarande kan vara så intresserad av att jaga bovar att hon hellre väljer det än att ha semester ihop med man och barnbarn. Hon är inte bara lite exalterad utan väldigt upphetsad över det som hände på Singö för trettio år sedan. Hon är raka motsatsen till de trötta desillusionerade poliser som dricker för mycket, förstör sina förhållanden och bråkar med sina chefer.

På det sättet har Gustafsson och Kant skapat en ovanlig polis.

Senaste Grim-boken till tryck

Postat av

Fil 2015-03-25 15 39 42

Strax före klockan 15 tryckte jag på knappen och skickade iväg tryckfilerna till vårens (och årets) sista utgivning på Grim förlag: I sorgens famn av Elisabeth Lindström (den kommer ut 20 april och mer information om boken kommer snart på Grims hemsida). Jag hade en stund innan fått provtryck på omslaget levererat till dörren, och passat på att skicka med postkillen en låda böcker av Björn Jutendahls Bara business, som skulle till distributören Förlagssystem.

Ett par små justeringar och sedan var jag alltså redo att skicka tryckfilerna till Scandinavian Book i Danmark. Precis som vanligt gjorde det ont i magen och in i det sista var jag övertygad om att jag på något sätt gjort fel, sänt iväg fel filer eller gjort något annat katastrofalt.

Det får bli som det blir med det. De andra gångerna (och det här är den tionde titeln jag ger ut i pappersformat sedan Grim startade 2011) har det blivit korrekt, men jag tror att ångesten hör till.

E-boksversionen av I sorgens famn är också på väg att bli klar. Det återstår en del fix och trix, småsaker som jag tänker ägna mig åt i morgon.

Sedan kommer jag upp till ytan igen och byter skepnad. I nästa vecka blir jag författare, för första gången (förutom ett tillfälligt inhopp på biblioteket i Hyltebruk den 8 mars) sedan i slutet av november. Jag tänker inte ens försöka förklara hur fantastiskt det känns.

Bokprat i bokpodd hos bokbindaren

Postat av

Fil 2015-03-23 19 01 52

I förra veckan var jag inbjuden till bokpodden Bokväsen för att prata bokutgivning med poddens initiativtagare, författaren Angelica Ahlefeldt-Laurvig och bokbindaren Per-Anders Hübner. Det blev ett spännande samtal (programmet är inte publicerat än) men det kanske allra intressantaste diskuterade vi efter att mikrofonen var avstängd och inspelningen avslutad.

Då kom vi in på det här med olika typer av inbindning och format, något som Per-Anders Hübner kan allt om. Grim, mitt förlag, ger helst ut i danskt band, som är ett mjukband med flikar. På senare år har det formatet blivit allt populärare. För många författare är det trots allt inbundet som är grejen. Så tyckte jag också när min roman Kråkprinsessan kom ut i originalutgåva 2007. Inbunden med blankt skyddsomslag. Snyggt och på riktigt. Förutom att det är hårda pärmar och skyddsomslag är en inbunden bok trådbunden.

Men – och det visste jag inte då: Kråkprinsessan är inte trådbunden. Den är lika limbunden som de böcker man ibland lite föraktfullt kallar häftade. En liten textilremsa är klistrad precis vid bindningen men under den syns tydligt limranden.

Nu är det inte bara Kråkprinsessan (och jag) som utsatts för detta bedrägeri (för det är så jag ser det). De allra flesta böcker som ges ut som inbundna har samma bindning som exempelvis en storpocket. Vad man betalar flera hundra extra för är de hårda pärmarna.

Jag har läst någonstans att ”det kan förekomma” att inbundna böcker är limbundna. Ja, nog förekommer det. Frågan är om det förekommer några trådbundna böcker längre?

Visst är det intressant? Från och med nu har jag blivit en sådan som inte i första hand kollar på bokens omslag eller baksidestext utan granskar om den är inbunden på riktigt eller på fuskvis. Den trådbundna boken nedan är Glömskelunden, en annan av mina romaner. Så jag kan i alla fall luta mig tillbaka i vetskapen om att en av mina böcker är inbunden.

Trådbunden

Trådbunden

Limbunden

Limbunden