En av mina favoritserier i teve genom alla tider är The West Wing, eller Vita huset som den heter på svenska. Jag har samtliga sju säsonger på dvd och har tittat igenom alla drygt 150 avsnitten mer än en gång. Det är åtskilliga timmar och jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på det.

Ändå får jag lust att göra det igen. Speciellt efter att ha kommit fyra avsnitt in i tredje säsongen av House of Cards, Netflix succéserie. Den utspelar sig, som de flesta säkert känner till, också i och runt Vita huset. Kevin Spacey spelar den fullständigt omoraliske och maktfullkomlige Frank (Francis, som hustrun Claire kallar honom) Underwood som äntligen nått målet – att bli USA:s president.

I den första säsongen kunde jag inte låta bli att hålla på honom, trots att han var skurken. Men i den andra säsongen, som allmänt anses vara mycket sämre, började jag tycka att det nog var dags för Frank att ge upp och ägna sig åt något annat än politik. I stället lyckades han få den sittande presidenten avsatt och, som vice president, ta hans plats.

Nu kämpar han med näbbar och klor och alla medel för att få sitta kvar. Ingen gillar honom och snaran dras åt från flera håll. Jag längtar efter staben kring Jed Bartlet i The West Wing och den smarta dialogen i serien, moralen som ibland blev på gränsen till vad man kunde uthärda och den stillsamma humorn.

Samtidigt måste jag givetvis få veta hur det ska gå för Frank och Claire (Robin Wright), som är precis lika maktfullkomlig som sin man och har manövrerat sig till en maktposition även hon. Det är en otroligt bra serie, med suveräna skådespelarinsatser, och jag misstänker att den ligger närmare sanningen än vad The West Wing gjorde. Åtminstone när det kommer till moralen och maktspelet. Fast det är ingen tvekan om vem jag skulle rösta på om jag fick chansen.