Jag sitter i hammocken och läser Sigrid Combüchens Spill. Det skulle jag ha gjort redan i julas, men boken blev liggande medan jag läste annat. Än går det att sitta ute i skuggan men snart har vi ostadigare väder på gång, så det gäller att passa på. Från hammocken har jag utsikt över husets baksida, mot en stig som leder till syrenerna, rosorna och min magnifika kaprifol, där en koltrast har sitt bo längst in i den täta gröna busken. Utsikten från hammocken når också till köksträdgården, där spenaten växer vildsint, och potatisen är klar att börja skörda. Jordgubbarna artar sig väl och rädisorna har ännu inte blivit träiga.
Jag är klar med mina trädgårdsprojekt, inklusive flytten av varmkomposten. Vad som återstår är normalt trädgårdsarbete, sådant som kan skötas lite vid sidan av livet. Jag drömmer om att kunna gå omkring i klänning och halmhatt och bara dutta lite här och där. Fast jag är ju inte sådan, så det blir nog inget med det.
Jag tror att jag kommer att gilla Spill, det känns så.
hejhej, har oxå läst spill. tyckte faktiskt det var en av de sämsta böckerna jag läst. spretig, långtråkig, helt enkelt ointressant. hade helt andra förväntningar på boken än vad som blev mitt intryck, ja så kan det gå…
Det där med förväntningar kan ställa till det ibland. Jag hade skyhöga sådana på Jonathan Safran Foers debutroman Allt är upplyst efter att ha läst hans Extremt högt och otroligt nära. Lade ner läsningen efter några sidor. Och när jag skulle recensera uppföljaren till Morten Ramslands Hundhuvud, som jag verkligen gillade, kunde jag inte fullfölja mitt uppdrag. Vi får se hur det går med Spill. Jag är nyfiken på Combüchens sätt att skriva, att fånga tidsepoken med enstaka markörer.