Annika Bengtsson
Om Kråkprinsessan:
”Persongalleriet är tecknat med en stor humanism och trovärdighet. De generösa miljöbeskrivningarna av ett mindre samtida brukssamhälle vid den svenska kusten ger en fin klangbotten till händelseförloppets utveckling. Språket flyter lätt och smidigt, ordets kraft blir i dubbel bemärkelse vägen till själsligt lugn i detta finkänsliga personporträtt.”
Sara Sivre, BTJ
”Kråkprinsessan berör det mest smärtsamma som en människa kan uppleva. Vid ett par tillfällen tvingas jag lägga ifrån mig boken, bara en kort stund för jag vill läsa vidare, måste läsa vidare. När Solbritt börjar nysta i det förflutna och förträngda händelser kommer upp till ytan läggs ett pussel och ett öde som kretsar kring ett barn, fyra män, en kyrka och ett svart hål där det allra farligaste gömmer sig. Det var länge sedan en bok fick mig att gråta.”
Stefan Whilde, Tidningen Kulturen
”Psykologin är trovärdig och lyckas i all sin enkelhet säga någonting sannolikt om kärlekslängtan, utanförskap och svek, erotiska fantasiers kraft och ensamhetens destruktivitet. … Med sin fina språkbehandling och inlevelserika människokännedom leder Annika Bengtsson sin gripande men osentimentala historia till ett nedtonat slut.”
Björn Gunnarsson, HN
© Annika Bengtsson 2009.
Om Glömskelunden:
”Annika Bengtsson har även denna gång en trovärdig och genomtänkt personpsykologi. Hennes huvudperson är en komplicerad personlighet, vars familjebakgrund och livsstilsval sammanfaller till en mångsidig romankaraktär.
”Glömskelunden” är mycket bra som samtida kvinnoporträtt. Livet i det lilla kustsamhället skildras även här med starkt sinne för naturens skiftningar och sociala samspel.”
Björn Gunnarsson, HP/HN
”Glömskelunden” är mycket bra som samtida kvinnoporträtt. Livet i det lilla kustsamhället skildras även här med starkt sinne för naturens skiftningar och sociala samspel.”
Björn Gunnarsson, HP/HN
”Stilistiskt flyter språket fint och de psykologiserande dragen i texten håller. Men många trådar blir lite väl hastigt avslutade och ibland hängande, vilket förtar en del.”
Sara Sivre, BTJ
”Under läsningens gång kan man inte skaka av sig det smutsiga ämnet, vilket jag är kluven till. Jag tänker på dirty realism – amerikanskt 70- och 80-tal – men språket är inte lika avskalat och matter of fact i ’Glömskelunden’.”
Erik Löfvendahl, SvD
Erik Löfvendahl, SvD
