Monika Häägg är en författarkollega från Halmstad. Hon har läst mina böcker och skrivit om Mellan raderna. Alltid trevligt när någon tar sig tid att skriva, det är intressant och roligt att ta del av andras synpunkter!
Kategoriarkiv: Blandat
Nytt tema hos Grim
I går föll ett stilla sommarregn hos mig. På andra håll har det varit översvämning, då den torra jorden inte förmått ta till sig de skyfall som fallit, men hos mig var regnet så stillsamt att det knappt märktes. Ändå fyllde det hinkar som jag satt under stuprören, och gjorde luften liten friskare att andas.
Regnet gav mig också en anledning att vara inne. Jag hade lite skrivjobb att göra, men av någon anledning blev jag sittande med hemsidan till Grim förlag. Den har inte blivit bytt sedan jag startade förlaget för drygt två år sedan och nu ville jag uppdatera den till samma version som jag har på den här sidan.
Ingenting får vara enkelt. Så lyder min främsta livserfarenhet. Att byta tema var gjort med en knapptryckning, men att få tillbaka materialet som låg i högerkanten var desto svårare. Till slut hatade jag temat så mycket att jag inte ville ha kvar det, oavsett om jag lyckats få ordning på det eller inte.
Jag testade i stort sett varenda tema som fanns i wordpresskatalogen innan jag bestämde mig för Yoko.
Jag passade samtidigt på att städa lite på hemsidan: plocka bort och lägga till. En ny flik har tillkommit: Tjänster, där jag erbjuder sättning av inlaga och e-bok. I våras var det meningen att jag skulle sluta min anställning och en av inkomstkällorna skulle vara lite mer affärsmässig verksamhet på det området. Det blev inte så, men jag har haft några uppdrag, har fler på gång och vill gärna fortsätta utveckla den verksamheten.
Lagom tills arbetet med hemsidan var klar, och jag insåg att jag hoppat över lunchen, slutade det regna och jag borde ha gått ut och doftat på jorden och träden, men i stället tog jag äntligen itu med skrivarbetet och fick det också klart.
Att tackla kritiken
Om man är publicerad författare utsätter man sig för risken att få sina böcker mosade och nerspydda. Samtidigt finns möjligheten att få de allra vackraste lovorden över samma böcker.
Jag har aldrig blivit riktigt sågad för någon av mina böcker. Den allra första kom ut för första gången i mitten av 1980-talet och då var det vanligt att böcker av okända författare recenserades i dagstidningar. Det blev nog närmare tjugo recensioner. Några var positiva, andra var neutrala och några mer skeptiska. Men riktigt nersablad blev jag inte.
Det blev jag inte heller för någon av de kommande böckerna. Lite sval kritik, eller lågt betyg på Boktipset-sajten, är vad jag kunnat hitta. Men i går kväll hittade jag en sajt där Snökupan fick sig en riktig uppkastning. Mannen som läst tyckte att den var fantastiskt löjligt skriven, av någon som vill vara författare men har mer vilja än talang.
Först log jag lite åt råsopen. Sedan kände jag hur den bet sig fast, på ett helt annat sätt än alla de positiva omdömen boken fått. Hur kommer det sig?
Varför är det lättare att fästa sig vid negativ kritik? Lättare att tro på? När jag får positiv kritik blir jag väldigt glad. En stund. Sedan tänker jag att de säkert säger/skriver så för att vara snälla. Inte kan de mena det? Att det jag skriver skulle vara så bra att det berört dem? Är det inte snarare skrivet av någon som vill vara författare men har mer vilja än talang?
Camilla Läckberg får nästan dagligen utstå vass kritik. Hur tacklar hon det? När den drabbar henne sker det inte precis i det tysta. Leif GW uttryckte något förklenande om hennes språkbehandling och blev det stora tidningsrubriker. Hon svarade med att ge honom en prenumeration på den hästtidning han jämförde hennes språk med. Men nog måste det svida ibland. Trots att hon har miljontals positiva läsare.
Simona Ahrnstedt får också ta emot en del rätt negativa omdömen om sina böcker. Hon lägger ut allt på sin hemsida, vilket jag tycker är starkt. Kanske gör det mindre ont om det negativa kommer fram i ljuset och kan ventileras och vridas på av fler? Påverkar kritiken henne? Ger hon kritikerna rätt? Blir hon förminskad av de vassa orden? Mer än hon lyfts av de positiva?
Jag tycker att negativ kritik kan vara positiv ibland. Om den är väl underbyggd. Då kan det finnas mycket att fundera på, att lära sig av och faktiskt ha stor nytta av. Men en enstaka mening, som den om Snökupan, ger bara en sur eftersmak. På vilket sätt var boken löjligt skriven? Var det för att läsaren inte förstått den och uttryckte sin ilska över det? Blev han ”tvingad” att läsa av någon som rekommenderat den, och när den inte levde upp till förväntningarna blev han förbannad? Jag hade gärna velat ha en förklaring, så jag hade haft något att förhålla mig till. Något jag kanske kunde tänkt på nästa gång jag skriver en roman.
Men samtidigt vet jag att när boken är tryckt och distribuerad är den inte längre min. Då lever den sitt eget liv och det är upp till och var och en att tolka den hur som helst.
Det är inte alltid roligt. I synnerhet om man vill vara författare och har mer vilja än talang.