Ända sedan den gången Cayenne i ett obevakat ögonblick bar in en levande mus och släppte den, och jag inte upptäckte det förrän den boat in sig på allvar i huset, har jag varit livrädd för att han skulle göra om det. Det är inte förrän i sommar som jag vågat ha dörren öppen så att han kan komma och gå som han vill. Med åren har Cayenne blivit mindre intresserad av jakt och slagsmål, och jag ser fram emot några lugna år innan det är dags för honom att gå vidare.
Denna rädsla för levande möss inomhus har fått mig att lystra varje gång jag hör ljud som jag inte kan lokalisera. I dag satt jag i det jag kallar glasverandan när jag hörde tydligt prasslande från lampan i hörnet. Eller kom det från vardagsrummet? Jag gick för att se efter vad Cayenne hade för sig, men han var inte inne.
Ett spöke, alltså. En ande som höll sig i lampan, kanske ville kolla om skärmen skulle kunna göras om till spökdräkt. Jag lade mig på golvet och tittade upp och in i skärmen, för säkerhets skull. Ingen liten mus som gömde sig där. Men musen som levde i mitt hus under dagar (veckor?) för några år sedan slutade sina dagar i en fälla.
Så om det inte är vita damen som spökar för mig kanske det är ett musspöke, som tassar omkring och lämnar ljudspår efter sig.
