Finns det något sorgligare än en väska som tömts på sitt innehåll och är på väg att förpassas till glömskan?
Jag köpte en ny väska i dag, en lite mindre, lite tunnare och med färre fack. Med hjälp av den hoppas jag kunna rensa bort lite onödigt krafs som jag haft i min gamla väska.
Men visst ser den lite ledsen ut där den står tomt gapande och ingen längre behöver den. Jag får dåligt samvete. Vi har varit tillsammans i många år och jag har verkligen uppskattat min svarta canvaskompis. Det är inte förrän på sista tiden som jag tyckt att den blivit onödigt fet, och dessutom bleknat. Ett halvtaskigt blixtlås har också bidragit till att jag sett mig om efter en ny kompis.
Och i dag hittade jag alltså en som jag har vissa förhoppningar på.
Jag tittar på den övergivna och är inte helt säker på att kommer att göra mig av med den. Den får bli pensionär och bo i förrådet. Det städade jag ur häromdagen och nu rymmer det en svart canvaskompis som sett sina bästa dagar och nu har rätt att vila i en låda.
