BTJ och urvalsprocessen

När biblioteken bestämmer vilka böcker som ska köpas in sker det ofta med hjälp av ett inköpshäfte och en lista som Bibliotekstjänst (BTJ) skickar ut ungefär varannan vecka. I häftet står kortfattade lektörsomdömen som är till hjälp i urvalet. Självklart finns det böcker som inte behöver någon närmare presentation i  häftet, de förväntade storsäljarna exempelvis, som det bildas oändliga låneköer till.

Men för de mer okända författarna som ofta kommer ut på mindre förlag, är det viktigt att komma med i BTJ:s lista, helst med ett positivt omdöme som kan locka inköparna på landets bibliotek. Biblioteken är ofta den största kunden hos småförlagen, inte minst hos egenutgivare, därför är BTJ en verklig maktfaktor.

När jag gav ut min första bok på eget förlag, Snökupan, för drygt ett år sedan, skickade jag den till BTJ cirka två månader före officiellt släppdatum, 1 juni. Den kom med i listan som gick ut i mitten av juni så där kände jag mig framgångsrik och lyckad.

Ännu mer lyckad kände jag mig under de fem veckor samma sommar som det kom in beställningar varje dag. Sedan tvärdog det. Men det var kul så länge det varade.

I våras kom pocketutgåvorna av Kråkprinsessan och Glömskelunden, som tidigare givits ut av Ord & Visor förlag. Jättesmidigt, tänkte jag, att det redan finns lektörsomdömen på dessa och sände iväg böckerna i god tid för att de skulle kunna komma med i listan lagom till utgivningsdatum. Men det var bara den ena som dök upp i någon beställningslista. Den andra hade sålt för dåligt i originalutgåvan och ratades därmed.

Ännu en lärdom att lägga till övriga i den här branschen. Man måste sälja mycket för att kunna sälja mer. Ganska logiskt men samtidigt lite av moment 22.

Min senaste bok, Cayenne – kryddpojken med bett, kom ut 15 september. Men jag hade den i min hand redan före midsommar. Blixtsnabbt norpade jag två böcker ur första kartongen och skickade till BTJ. Mycket belåten med att vara ute i så god tid.

Fast nu är det snart mitt i oktober och det har fortfarande inte kommit något lektörsutlåtande av boken, så i eftermiddags ringde jag till BTJ.

Det visar sig att den inte skickats till någon lektör. Jag väntar på telefonbesked om varför. Mina tidigare böcker har fått bedömningar,  kåserisamlingar av andra författare har fått bedömningar, så jag utgår från att det hela är  ett missförstånd.

Men säker kan jag inte vara. En kollega ringde till BTJ angående sin senaste bok och fick besked att de kastat de två recensionsexemplar hon skickat och att den inte skulle recenseras eftersom de ansåg att hennes tidigare bok inte höll måttet . Men kollegan är envis och gav sig inte. Hon skickade en ny bok och fick till slut en bedömning av sin bok. En positiv sådan.

Jag tänker inte heller ge mig, om det nu visar sig att det gjorts en urvalsprocess där min Cayennebok gått bort.

 

 

Tankar efter Bokmässan

Jag vet att jag borde ha bloggat under bokmässan. Det enda jag kan skylla på är att jag har en urgammal mobil, som det inte går att blogga från, och en kass uppkoppling på rummet. Samt att jag inte riktigt hänger med i bloggtempot som alla rutinerade bloggare har.

Kort sammanfattning av mitt första bokmässeäventyr som utställare:

Onsdag: Jag hade inga svårigheter att hitta till vandrarhemmet som jag skulle bo på under mässdagarna. För att vara säker på att hitta därifrån till mässan hade jag skrivit ut en vägbeskrivning från hitta.se. Den ledde mig rakt in i villaområdena kring gamla Örgryte kyrka. Jag kunde se pariserhjulet på Liseberg men inte komma tillräckligt nära utan försvann snart ur kartbilden. Nåja, till slut var jag framme och kunde börja hjälpa övriga i Egenutgivarna med bygget av vår turkosfärgade monter.

Torsdag: Det tog inte så lång tid innan vi hade spräckt försäljningsnollan (min Cayenne – kryddpojken med bett var faktiskt först ut) och sedan flöt dagen på väldigt fint. Vi hade fått en fin start, då TV4 gjorde ett inslag om föreningen. Det visades både på morgonen och kvällen, och resulterade i många besökare. Radion var också hos oss och stack fram mikrofonerna.

Bilden är tagen av vår första kund, Anne-Lie Månsson, som köpte Cayenne – kryddpojken med bett till sin katt Max! Sådana är vi, kattvänner – väldigt snälla mot våra skyddslingar.

På kvällen var det vinmingel i vår monter. Det är väldigt många utställare som har vinmingel på torsdagskvällen men minglarna räckte till oss också. Vi hade fullt i montern och det var väldigt trevligt. Mot slutet av kvällen protesterade mina ben mot att jag inte gjort som man ska och valt bekväma gympaskor. Som tur var kunde jag byta till sådana skor innan Kristina Svensson och jag begav oss till banken för att sätta in dagens kontantkassa.

Fredag: Benen och ryggen ville ha ett ord med i laget, men det var bara att tysta dem. Dagen fick snabbt men det kändes lite trögare att stå och gå än på torsdagen. Under samtliga dagar hade Egenutgivarna ett digert monterprogram, vilket gjorde att vi hade en jämn ström av besökare och aldrig behövde stå ensamma. Vid ett tillfälle konkurrerade vi med Jonas Gardell, som framträdde på närliggande Litteraturscenen. Då kom en av deras arrangörer och bad oss skruva ner volymen. Vilket vi inte gjorde.

Jag tillbringade kvällen liggande. Det pratas mycket om att kvällarna ska vigas åt Park, dit alla kulturpersonligheter går för att mingla. Frågan är hur många utställare som orkar gå dit. Själv låg jag som sagt till sängs. Det beror på att det i mitt rum fanns våningssäng, och avståndet mellan min säng och den övre var så snålt att jag inte kunde sitta. Men sängen var enormt bekväm och med resväskan under fötter och ben hamnade dessa lite högt, vilket de tackade för.

Lördag: Energin var tillbaka efter fredagens lilla dipp. Det var fullt av folk överallt, lördagen är mässans höjdpunkt för de flesta besökare. Bokbloggen I min bokhylla (Josefine Granding Larsson) kom till Egenutgivarnas monter på eftermiddagen och lyssnade när Joanna Björkqvist intervjuade mig om mitt förlag, Grim. Försäljningen gick strålande och framåt kvällen tog Kristina och jag vår dagliga tur till banken för att sätta in kontanter.

Söndag: Jag var bara där halva dagen, sedan fick jag ledigt, packade ihop de flesta av mina böcker och tog bilen ut ur stan och söderöver. Det var fantastiskt skönt att komma hem efter några intensiva dagar, och lite skrämmande att konstatera att tankarna redan snuddar vid nästa års mässa.

Och foton, då? Jag hade kameran med mig men den kom aldrig upp ur väskan. Nästa år har jag förhoppningsvis en mobil som det går att plåta med. Och då … Eller också är jag bara den där hopplösa typen som aldrig lär sig det här med sociala medier fullt ut.