När Facebook under en period bombarderade mig med inlägg jag gjorde just den här dagen för ett, två, tre år sedan och ville att jag skulle dela dessa minnen med mina FB-vänner valde jag att inte få några sådana aviseringar alls. Det går alltid att gå in och kolla om man själv vill. För det mesta glömmer jag bort det men någon gång då och då kollar jag vad jag postade på FB när det begav sig.

I går blev jag därmed uppmärksam på att det var sex år sedan Grim förlag startade med en smygpremiär av första titeln, Snökupan. 

Den här dagen, 17 april, verkar vara vikt åt ekonomiska spörsmål. Två år har jag med bävan tagit mig an bokslut och deklaration. Inte direkt något jag kände för att uppmärksamma. Jag valde att gå ut och så lite rädisor, spenat, ruccola och asiatisk kål i stället. Och spana in klematisen.

För två år sedan såg den ut så här (enligt Facebook):

Det gör den INTE i år. Men det ska väl bli ordning på våren 2017 också, förr eller senare.

Nu finns den ”på riktigt” (och som e-bok), min nya roman Hundra dagar kvar. I lördags hade Hallandsposten ett reportage inför boksläppet.

När jag sitter och filar på det allra sista i inlagan och omslaget till Hundra dagar kvar känner jag starkt att jag kan definiera det allra svåraste i hela den process som skrivandet av en roman innebär. Fliktexten.

Den ska innehålla en kort presentation av författaren. Hur svårt kan det vara? Om jag säger så här: betydligt svårare än att skriva en roman, för där får jag hitta på. I fliktexten ska jag försöka säga något vettigt om mig själv och jag tycker inte att det FINNS något vettigt att säga. Men i övrigt är jag nöjd med både omslag och inlaga. Och om lite mer än en månad är det dags för Hundra dagar kvar att bli frisläppt. Releasen kommer att ske den 8 april klockan 14.30 på Bokhandeln i Laholm. Hoppas att många vill komma dit och jubla lite över min nya roman.