Glädjande boktips från bibliotek

Långsamt arbetar jag mig in i min nya roman, den som ska bli en feelgood (utan att jag egentligen vet vad som menas med den beteckningen) om några människor på en sommarkurs på Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv. Även när jag gör annat, som lagar mat, röjer i köket, vårstädar i trädgården (jag avskyr att april också snart är över och jag inte längre kan luta mig mot att det är tidigt på säsongen) eller läser är tankarna i mitt manus. Gång på gång kommer jag på något som måste vara med och jag skriver ner det i en app som jag har i både dator, ipad och mobil. Redan innan jag började skriva romanen hade jag funderat på den ganska länge och då kom jag på att det absolut bästa i hela romanskrivarprocessen är när man kör fast.

När man står inför ett problem i intrigen som inte går att lösa.

Det bästa är nämligen att man alltid (a l l t i d) kommer på en lösning. Den är så otroligt enkel och den har funnits där hela tiden, och bara väntat på just det ögonblick då man sträcker ut handen och griper tag i den. Just de där ögonblicken älskar jag.

I dag blev jag också påmind om att jag faktiskt är författare och inte enbart förläggare (den roll som varit viktigast för mig i flera månader) när jag fick en länk skickad till mig med ett boktips från Götabiblioteken från deras Facebooksida.

Skärmavbild 2015-04-20 kl. 18.11.10

Just det, tänkte jag, jag kom ju ut med en bok för inte så himla länge sedan. Så fort man glömmer! Och så glad man blir över att påminnas.

Stilla eufori – jag skriver på nya romanen

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 19.26.33

I går började jag skriva på det som ska bli min första feelgoodroman. Om man ska vara riktigt ärlig har jag 1) skrivit feelgood redan som ung, men det blev aldrig klart eftersom jag tröttnade på den lättsamma tonen, och 2) tjuvstartat skrivandet redan för en månad sedan. Då rensade jag i kalendern och fick en vecka utan något inbokat. Men det blev bara en dag av skrivande eftersom det redan nästa dag dök upp saker som jag var tvungen att ta itu med.

Det var ändå skönt att ha klarat av de där inledande sidorna, och känna att jag var på väg att kravla mig upp på banan igen. Det är ett år sedan jag skrev något på allvar. Så långa skrivpauser brukar jag inte ha. Jag höll visserligen på med redigering av Sorgbägare under förra våren och sommaren, men det är inte riktigt samma sak som att s k r i v a.

Jag tror att det var nyttigt med en paus. Sorgbägare var en svårskriven bok och jag fick kämpa med den varenda dag. Därför var det inte speciellt lustfyllt att skriva den. Om jag inte vetat att jag trots allt motstånd skulle lyckas få den klar hade jag slutat. Men för mig var det inget alternativ: jag hade pratat om den med så många och bestämt publiceringsdatum och allt, så boken kunde inte bara spolas ner i närmaste toalett. I efterhand är jag glad att jag har så pass mycket rutin att jag inte blev rädd när den spjärnade emot. Många har sagt att det är min bästa bok hittills och så är det nog.

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 19.25.33Den nya romanen blir antagligen lättare att skriva. Det är i alla fall vad jag hoppas. Sådant är givetvis svårt att bedöma efter ett par dagar, men jag har haft väldigt trevligt så här i inledningen och romanen är med mig och får mig att vilja flyga.

Vilket för övrigt kan passa bra så här i Blåkulletider när många kärringar är ute och luftar kvastarna.

Inspiration vid dammsugarslangen

Jag avskyr att städa. Jag har alltid avskytt det och det blir sannerligen inte bättre med åren. Lika länge som jag kämpat med den här avskyn har jag försökt hitta på knep för att underlätta den, trots allt, nödvändiga städningen.

Kanske är jag på väg att hitta en rutin som jag orkar hålla. Åtminstone delvis. För det finns grader även i helvetet, och det värsta i städningen är dammtorkning. Fredagen som gick var det åter dags för detta elände. Först hittade jag massor av undanflykter. Sedan fick jag fram dammtrasan och bet ihop. Men sedan blev jag avbruten av viktigare saker och städningen (avtorkning i köket samt dammsugning) fick anstå till i dag.

Skärmavbild 2015-03-29 kl. 15.00.34

Att dammsuga är inte så himla förfärligt egentligen. Jag tryckte in hörsnäckor i öronen och startade en Spotifylista och sedan var det bara att köra. Efter två låtar kom inspirationen galopperade.

Nej, inte den som har med städning att göra. Men musiken fick igång tankarna på romanen som jag ska börja skriva i morgon. Jag tänker ofta på den och gör noteringar var och varannan dag. Men ibland känns det extra starkt, som just i dag. Snabbt tystade jag dammsugaren och öppnade Evernote, letade upp filen med anteckningar om romanen och skrev.

Jag älskar den här fasen, den enda i hela skrivprocessen som drivs av inspiration.

Men jag tycker fortfarande lika illa om att städa.