I dag gästbloggar Joanna Björkqvist, min redaktör och förlagskollega på Grims hemsida. Hon är aktuell med boken Våra älskade orkade inte leva. Häng gärna med dit. Hon berättar om sin kärlek till ordet och språket, vilket hon har nytta av både som författare och redaktör.
Här kan du läsa hennes blogginlägg.
Det här med recensioner, det är inte lätt. Det finns författare som vägrar att läsa recensioner av egna böcker, och det finns författare som besinningslöst googlar i jakten på ALLT som skrivs om ens böcker.
En recension kan lyfta eller sänka en bok. Fast kanske inte så mycket som vi tror, och kanske inte heller så mycket just på litteraturområdet som inom exempelvis teater. I PO Enquists Ett annat liv berättar författaren om Broadwayuppsättningen av Tribadernas natt och om hur föreställningen tvärdog natten efter premiären när den viktigaste recensenten skrev negativt. Det är både fascinerande och skrämmande att en enda person kan hålla den makten i sin hand.
För en i princip helt okänd författare finns det andra problem än att bli dissad av en inflytelserik kritiker. Det är att bli recenserad överhuvudtaget. Sorgbägare fick en fin recension i Hallandsposten/Hallands Nyheter (två olika tidningar men samma recension, så ser det ut överallt i medie-Sverige nu för tiden) men i övrigt har det varit skralt med tidningsrecensioner. Det kan bero på ointresse från kulturredaktionerna men även på att jag inte skickat boken till några kulturredaktioner. Åtminstone inte till dagstidningar. Och inte till bloggare heller, för den delen. Ändå har jag fått ett par omdömen, skrivna av Monika Häägg och Birgitta Fernström. För det är jag både tacksam och väldigt glad.
I dag fick jag recension från BTJ. Det är inte alla förunnat eftersom BTJ har blivit allt mer restriktiva i sitt urval. Jag skickade med ett kort utdrag ur recensionen i Hallandsposten, vilket kan ha påverkat.
Det positiva med att få ett omdöme av BTJ är att man kommer med i det häfte som skickas ut till biblioteken och ligger till grund för deras beställningar. Om man inte finns med i häftet är det inte givet att biblioteken någonsin får veta att boken finns.
Det är inte tillåtet att citera hela recensionen, något som BTJ nogsamt påpekar. Varför vet jag inte. Därför blir det bara några ord ur Mia Sätterlunds omdöme av Sorgbägare: Det är en berättelse som griper tag och som man vill följa till slutet.
I går var det premiär för halländsk bokmässa. Den allra första versionen tog plats på Stadsbiblioteket i Halmstad, en otroligt vacker byggnad som delvis skjuter ut över Nissan.
Ett fyrtiotal författare och några förlag hade samlats för att visa upp sig och sina böcker, och på Nissanscenen var det föredrag och bokpresentationer från klockan tio på förmiddagen till fyra på eftermiddagen. Det var också föredrag och workshop i en annan lokal i biblioteket.
Klockan elva klev min redaktör och förlagskollega Joanna Björkqvist och jag upp på scen för att prata om Sorgbägare och mina andra böcker. Det börjar bli några stycken nu, det märkte jag inte minst när jag bar in alla lådor med böcker på morgonen för att placera på bokbordet.
Hela dagen var det en jämn ström av besökare och massor av människor stannade till vid vårt bord för att prata och ibland köpa en bok eller två. Det är fantastiskt att träffa läsare som hittat någon av mina romaner av en slump och tyckt så mycket om dem att de återkommit för att läsa de andra.
Sista halvtimmen, innan biblioteket stängde och mässan var över, var jag uppe på scenen igen, den här gången för att tillsammans med Anna-Pia Åhslund, Camilla Jönsson, Maria Ehrenberg och Gunnar Ardelius diskutera om det är möjligt att vara författare i Halland. Möjligt är det förstås, man kan i princip sitta på en kobbe och skriva, men när det kommer till att överleva rent ekonomiskt är det svårare.
Och sedan var det över! För den här gången i alla fall. Nästa år flyttar den halländska bokmässan till Varberg. Det ser jag redan fram emot.