Kategoriarkiv: Skrivande

Röstmemon och fånigheter

Postat av

illustrationJag tror att jag har ungefär 25 sidor kvar att skriva på mitt nya romanmanus. Det ska bli skönt att sätta punkt så att jag kan börja skriva om alltsammans igen. I förra veckan hittade jag titeln, vilket jag trodde skulle bli den allra svåraste nöten att knäcka. Jag har inte läst igenom manuset så jag vet inte riktigt hur stora hål det är i väven men ibland tror jag att vissa partier är bland det bästa jag skrivit, att jag har lyckats få fram det jag vill säga utan att använda för många ord. Jag är ju en sådan som vill att det ska finnas mycket under ytan för den som är villig att dyka ner och leta.

Andra gånger, som i dag, är jag fullständigt övertygad om att jag är mitt i något oerhört löjligt och onödigt. Då är det skönt att veta att jag inte har några planer på att låta någon annan läsa innan jag skrivit om allt. Det går alltid att rätta till en text i efterhand, hur fånigt det än är, det är därför jag är så förtjust i själva redigeringsfasen.

Även om skrivandet för det mesta har gått trögt släpper jag sällan romanen ur tankarna. När som helst dyker det upp passager, dialog, hugskott och geniala lösningar på problem i intrigen. Oftast är jag inte i närheten av datorn när det sker, och då är det skönt att ha mobilen; den bär jag med mig i princip överallt.

När jag är ute och går och får de där idéerna smyger jag upp mobilen, öppnar anteckningsappen och pratar tyst in ett meddelande. Eftersom jag förlorat alldeles för många bra idéer i tron att jag ska minnas dem även om jag inte dokumenterar dem, vågar jag inte längre chansa. Jag vill ju inte bli stående utan den allra sista pusselbiten.

Belöning för slitet

Postat av
Semlan på bilden har inget med verkligheten att göra. Jag glömde fotografera den som jag åt.

Semlan på bilden har inget med verkligheten att göra. Jag glömde fotografera den som jag åt.

Efter fyrtionio skrivdagar lossnade det äntligen. Jag har inga förhoppningar om att det kommer att vara så fram till slutet av manusskrivandet, men bara känslan av att ha en enda dag då det fungerar är värt de andra dagarnas slit.

Turen till Stockholm ”berövade” mig på två skrivdagar, men i går satte jag mig i tron att jag skulle kunna fortsätta utan vidare. Det gick inte. Jag kunde knappt få ur mig ett enda vettigt ord och missnöjet var stort. Det enda som räddade dagen var att jag gick till gymmet trots att jag inte hade lust, och att jag faktiskt bestämde mig för att inte acceptera att det var en skitdag. I stället beslöt jag mig för att förbereda mig inför dagens skrivpass genom att gå igenom vad som skulle hända i manuset. Vanligtvis söker jag mig fram, men det känns som om jag gjort det de övriga fyrtioåtta dagarna, med få undantag, så att få lite styrning i förväg var välkommet.

Det blev så mycket enklare! Jag trivs med att inte ha koll på varenda händelse och varenda vägskäl i romanen, men att ha en liten hum om riktningen underlättar onekligen. Att skriva detaljerade synopsis är inget för mig, inte heller att noggrant beskriva karaktärerna i förväg. Jag vet ju att de i ren protest blir precis tvärtom. Men att sätta mig framför datorn varje morgon och tänka att vi får väl se vad som händer i dag, är onekligen påfrestande.

En belöning var jag värd efter ett gott dagsverke. Det fick bli en semla. Fast egentligen var det belöning nog att känna mig nöjd. Semlan åt jag mest för att bygga på fettranden runt magen.

Spännande möte på känd adress

Postat av

dörrJag gnetar på med manuset till min nya roman, men fick anledning att avbryta skrivandet ett par dagar för att åka till Stockholm. Strax före jul blev jag tillfrågad om att ingå i en fokusgrupp om egenutgivning, som en projektgrupp på Bonnierförlagen jobbade med. Det lät spännande så jag tackade ja och i dag var det dags för en träff på Sveavägen 56.

Vi tre som var inbjudna fick berätta om oss själva och vår väg till utgivning, och sedan presenterade projektgruppen en skiss på hur de kan tänka sig att en tjänst för egenutgivare kan se ut. Vår roll var att komma med synpunkter.

Om det blir verklighet av planerna är det tänkt att bli en portal med alla tjänster en egenutgivare kan tänkas behöva. Allt från manushjälp, lektör, redaktör, korrläsare och så vidare via formgivning till tryckning, marknadsföring och distribution. Och en hel del annat.

Egenutgivare har länge ansetts vara ett gäng förlorare, sådana som misslyckats med att bli utgivna av förlag, och det faktum att storförlagen nu börjar intressera sig för oss är roligt. Och det är på tiden, för vi finns och vi kommer att bli fler.Det ska bli spännande att se vart det här projektet tar vägen, och roligt att få vara en liten del av det, om än marginellt.