Osorterade anteckningar i digital form

Tidigare skrev jag noteringar på lappar så fort jag kom på något som hade med romanen jag jobbade med just då. Jag hade lappar överallt, och det var ytterst sällan jag i efterhand begrep vad de handlade om eller ens hittade dem förrän långt efter att romanen var klar och tryckt och ute på marknaden.

evernoteSedan kom det in appar i mitt liv. Evernote är en sådan app. Jag skulle inte vilja vara utan den, den är som en anteckningsbok fast i digital version, och man kan ha den till allt. Jag har lagt in bilder, ljudspår, noteringar – allt och inget.

Det är mycket tankar som far i huvudet, och så fort jag hinner fånga någon av dem och inser att den har med mitt kommande romanprojekt att göra skriver jag ner den i appen. Som finns både på datorn, i telefonen och på surfplattan och är synkade med varandra. Väldigt praktiskt.

Jag bävar dock för den dag då jag ska försöka bringa ordning i alla noteringar. För även om jag nu har dem samlade på samma ställe spretar de minst lika mycket som alla lösa lappar jag hittat genom åren.

Men det känns som om jag är på rätt väg.

I hänryckningens tid

CIMG0244Nyss var det januari och jag bestämde mig för att ägna det här året åt magiskt tänkande. Jag var klar med mina skrivprojekt och tänkte inte påbörja några nya förrän nästa år. En vag idé till nästa roman var allt jag hade.

Nu är det bara ett par veckor kvar av maj. Fem månader av det här året är redan borta och ingen vet vart de tog vägen.

Jag har knappt hunnit börja tänka än. Men jag börjar känna en enorm längtan efter att skriva, att påbörja en berättelse och se vart den tar vägen. Jag kommer inte att göra det. Inte än. Om jag ändå skulle göra det kör jag fast. Jag behöver veta mer om vad det är jag ska skriva innan jag kan börja.

Men om bara några månader är det dags att ryckas hän.

Författarens bästa vän

Det sägs ofta att det viktigaste för en författare är att ha bra sittfläsk. Man måste sitta ner och skriva för att faktiskt få något skrivet. Och det är ju sant. Men det är å andra sidan så självklart att det inte behöver påpekas.

För min del är det inte förmågan att sätta mig ner och skriva som är det eventuella problemet, det jag måste fokusera på. När jag har bestämt mig för att skriva sätter jag en deadline och sedan håller jag den. Jag räknar ut hur mycket jag behöver skriva per dag och gör det.

Men i den fas jag befinner mig just nu, den där jag bara har en väldigt vag tanke om något som kanske skulle kunna bli en roman, behövs annat än bra sittfläsk. Det är därför jag plockar fram mina bästa vänner för denna fas.

vandringskängorVandringskängorna. Få saker är så bra för den kreativa processen som att vara ute och gå. Det skulle i så fall vara ute och jogga. Men för tillfället har jag inte tillräckligt bra kondition för att hamna i tankepulsen (den där man löser alla världsproblemet, alternativt kommer på snillrika romanidéer och efteråt inte har en aning om hur man förflyttat sig från A till B) så jag får nöja mig med att gå.

memoDet är inte heller så dumt. Möjligen kom jag på något som jag skulle kunna bygga min nästa roman på. Jag är inte helt säker, men jag känner att jag är något på spåren. För att inte glömma bort mina tankegångar blev jag tvungen att stanna ett par gånger och använda mig av mobilens röstmemo.

Jag tror att jag vet vad jag letar efter. Och jag är helt säker på att vandringskängorna snart åker på igen. Det finns en helt ny värld att utforska. En helt ny roman. Och jag behöver vandra för att få veta mer.