Medan redaktören jobbar med mitt manus

Helt plötsligt får jag några dagar då varken författande eller förlagsarbete pockar på uppmärksamhet. Jag bokförde tidigare i veckan, gjorde avräkning till författarna på Grim förlag, röjde upp det sista efter Bokmässan. Min redaktör Joanna Björkqvist meddelar att hon håller på att läsa mitt manus till Kvinnor, vin och vänner (efter att hon haft en kort och välbehövlig semester) och räknar med att vara klar inom ett par veckor.

IMG_0028

Så vad gör jag under tiden? Jag försöker få lite fason på trädgården, något som min trädgårdsgrep uppfattade så knäckande att den gav upp. Och jag läser böcker som jag ska skriva om. I slutet av förra veckan läste jag ut Joakim Zanders Orten, i början av veckan avslutade jag Louise Pennys Ett förbud mot mord och just nu plöjer jag igenom 800 sidor långa Jag är pilgrimen av Terry Hayes. Efter den blir det Hjorth/Rosenfeldts nya bok om Sebastian Bergman, De underkända. Jag kommer att slå ihop intrycken av de två böckerna till en krönika med utgångspunkt från film- och tv-manus.

IMG_0029

Det känns lyxigt att sitta i läsfåtöljen framför kaminen och ägna sig åt att läsa och samtidigt helt legitimt kalla det för ett jobb. Men jag ser samtidigt fram emot att få sätta tänderna i mitt eget manus igen. Om det inte blir så sågat att jag gräver ner det förstås.

 

Kvinnor, vin och vänner på väg till redaktören

IMG_0025

Mitt i alla förberedelser inför Bokmässan i Göteborg, som börjar på torsdag, har jag skrivit klart andra versionen av min så kallade feelgoodroman Kvinnor, vin och vänner. Efter att det var gjort läste jag igenom manuset och redigerade lite, men nu är jag så trött på det att jag inte haft något emot att kasta det i kaminen. Som tur är har eldningssäsongen inte kommit igång riktigt.

I stället ska jag ta med mig manuset till Göteborg där det är releasefest för Ingrid Elfbergs nya thriller Den du borde frukta. Till festen kommer även Joanna Björkqvist, som är min redaktör (hon var även redaktör för Ingrids bok) och det är med varm men skakig hand jag kommer att överlämna manuset till henne.

Jag misstänker att det finns en hel del att anmärka på. Om inte får hon smisk. För jag vet ju att det här inte är klart än, jag vet att jag måste på det igen och igen. Men det ska bli oerhört skönt att släppa manuset för en tid och fokusera på annat. När Joanna har läst och vi har träffats och gått igenom hennes synpunkter är jag säkert redo för nästa dust med Kvinnor, vin och vänner.

Uppdraget utfört

millennium

I går väntade jag extra ivrigt på att postbilen skulle stanna vid brevlådan. Den hann inte mer än iväg förrän jag var där och vittjade lådan. Det låg två tunna reklamutskick och hånskrattade åt mig.

Egentligen skulle jag fått recensionsexemplaret av Det som inte dödar oss av David Lagercrantz. Norstedts förlag meddelade i mejl att de skulle skicka boken när den hade kommit ut och jag hade avtalat med Hallandsposten/Hallands Nyheter att jag skulle skriva om boken.

Det fick bli e-bok i stället. Jag började läsa halv två i går eftermiddag och gick och lade mig tio timmar senare. I morse hade jag ett ärende att uträtta men efter två timmars läsning var jag klar och fyrtio minuter senare skickade jag iväg recensionen.

Upplägget är allt annat än optimalt. Man behöver tid att smälta och reflektera innan man hastar ihop en text. Men Norstedts satte reglerna och det är svårt att inte dras med i kapplöpningen trots att jag inte är en tävlingsmänniska.

Nu är uppdraget utfört och jag kan återvända till att redigera min egen roman. Samt läsa andra recensionsböcker i lagom takt och tempo.