Kajsa Ingemarsson skrev på sin blogg att hon fått en ny romanidé och började känna lust att än en gång ge sig i kast med skrivandet. Men så tänkte hon på ”allt det andra” och då svalnade lusten.
Med ”allt det andra” menade hon bland annat avtalsförhandlingar, förlagskontakter, upplagesiffror, strategier, recensioner, media, intervjuer, journalister, kritiker och topplistor – allt det som mindre framgångsrika författare kanske suktar efter och bara kan drömma om.
Jag är en av dessa mindre framgångsrika författare, men jag förstår precis vad Kajsa Ingemarsson menar. Jag tänker ofta på hur vansinnigt mycket reklam- och lanseringsjobb en författare, som vill synas och bli känd, får lägga ner. Jobb som inte har ett dugg med skrivprocessen att göra. Somliga kanske tycker om den delen av arbetet, andra kanske inte direkt gillar det men ser det som en nödvändig del av jobbet och accepterar det. Jag är faktiskt helt ärlig när jag säger att jag tycker synd om dem och är nöjd och trivs med min tillvaro som okänd författare. Då och då möter jag läsare i verkligheten (vilket är väldigt trevligt), annars mest via mejl. Men jag slipper PR-folk och förläggare, och journalisterna jag möter är oftast mina arbetskamrater (i min egenskap av redigerare).
Jag hoppas att Kajsa Ingemarsson kommer på andra tankar och tar tag i sin romanidé. I annat fall tycker jag att priset hon fått betala för sin framgång är alldeles för högt.
Här är länken till hennes blogginlägg: http://kajsaingemarsson.wordpress.com/2011/11/28/nej-inte-en-gang-till/
Ja du har rätt och jag hade inte tänkt på det förut, eftersom den världen darrar som en hägring över en stekhet landsväg någonstans långt borta …
Tidigare trodde jag också att jag ville bli författare på heltid och kunna leva på skrivandet. Men när det visade sig vad den världen faktiskt innebar kände jag mig ganska tacksam över min lott.
Jag har aldrig haft drömmen eller målet att bli författare på heltid. Jag älskar mitt jobb som lärare och vill ha det kvar. Kändiscirkusen skrämmer mig, men när jag får direkt respons från mina läsare – då myser jag. Då känner jag att det spelar ingen roll om en eller tusen läser min berättelse. Det är värt det ändå. Drömmen jag har är att kunna jobba halvtid som lärare och driva förlaget på resten av tiden. Då skulle jag ha det bästa av två världar.
Det är en sund inställning tror jag. Deckarförfattaren Kristina Ohlsson har någon gång sagt att hon ”bara” vill vara författare på fritiden. Hennes yrkesidentitet sitter i de jobb hon har och har haft. För egen del känner jag att det är skönt att slippa pressen. Men bekräftelsen från läsare vill jag naturligtvis ha. Annars kunde jag skrivit enbart för min egen skull.
Pingback: Framgångens baksida | Undrentide