Det ser inte väl inte så förfärligt ut. Borde inte ta mer än ett par timmar att fixa till.
För en vecka sedan bestämde jag mig för att äntligen ta itu med att sortera och städa bland bokhyllorna i mitt bibliotek. Nu är jag NÄSTAN klar. Det finns en hörnhylla där osorterade böcker trängs, och på stora delar av golvet ligger högar med böcker som inte har någon riktig hemvist.
Snart började det samlas böcker på golvet.
Fler och fler högar, så många att jag tvingades numrera dem för att veta i vilken ordning de skulle tillbaka in på hyllorna.
Tidigare gjorde jag en sådan här sortering varje år. Då tog det inte mer än ett par timmar. Den här gången blev arbetet betydligt mer omfattande, och jag tror att jag lagt minst tio timmar med att flytta om och flytta in böcker på rätt plats.
Strindberg får gömma sig bakom förslag till bokomslag. Och skrivbordet står näst i tur att röjas.
Ett problem med det är att jag ibland inte kommer ihåg författarens namn när jag letar efter en bok. Däremot minns jag ungefär på vilken hylla boken står. Nu har alla böcker fått nya platser, exempelvis står Strindbergs samlade verk på hyllan bredvid mitt skrivbord medan han tidigare höll till bakom ryggen på mig. Det är kanske inte den inspirationskälla jag helst hade velat ha där, så för att bråka lite med surgubben har jag hängt ett förslag till omslag för min nästa bok så att det täcker några av böckerna. Ett av orden i titeln är ”kvinnor”, vilket torde irritera honom än mer.
Snyggt och prydligt.
Nu är det, som sagt, bara resten kvar. Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag bara kunnat knäppa med händerna för att få saker och ting att försvinna. Jag får ta en funderare i stället, ladda några dagar och sedan göra något radikalt. Riktigt vad återstår att se.
