I dag skrev jag ut manusbunten till den nya romanen och skickade till min redaktör, Joanna. Ingen har läst manuset förut så det var mer än pirrigt att låta det vadderade kuvertet slinka ner i postens inlämningsfack för vidare färd några mil norrut.
Det har varit ett motsträvigt manus ända in i det sista. Mot slutet var det förstås mest annat än orden som lade sig i vägen. Tonern till laserskrivaren tog slut. Bubbelplastpåsen som jag köpte var för liten för manusbunten. Omslagspapperet som jag tänkte ersätta bubbelpåsen med räckte inte till. Det fick bli postens vadderade, färdigfrankerade påse till slut. Nu har jag tillfälligt släppt taget om min berättelse och tänker vara ledig några dagar. Trädgårdsarbete, kanske uppröjning i förrådet, skafferiet, garderober, skåp. Eller bara sitta i en skön fåtölj, läsa och vifta med tårna.
Tills Joanna har läst och skrivit noteringar i marginalen och vi har träffats och diskuterat och jag fått veta vad jag bör göra för att det ska bli en bra roman.
Det sista jag gjorde innan jag skrev ut och skickade var att läsa igenom manuset högt för mig själv. Först då föll de flesta bitar på plats. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa sina manus högt eftersom det är mycket lättare att höra felen än att se dem.
Och nu kan jag även avslöja titeln på min kommande roman. Sorgbägare. Den kommer ut på Grim förlag 29 november då den presenteras på en halländsk bokmässa i stadsbiblioteket i Halmstad.
Omslagsbild har jag hämtat från bildbyrån Shutterstock. Utifrån det ska omslaget byggas.
