Postleveransstress

Böckerna anlände. På en pall, nästan mitt på vägen, eftersom chaufförens handtruck inte förmådde forcera en grusad infart. Där grusades min förhoppning om att slippa bära lådorna så långt.

Fast jag köpte en proffskärra, en transportkärra på två hjul med utfällbar hylla längst ner, i höstas. Den var ovärderlig när det gällde att snabbt flytta lådor från pall på vägen till veranda i huset.

Sedan fick jag lite ångest. Alla dessa lådor. Fyllda av böcker. Hur ska jag lyckas bli av med dem? En strategi behövs. Jag drog några djupa andetag när jag kommit till jobbet, och bestämde mig för att så snabbt som möjligt köra lådorna till lagret och bara behålla åtta lådor hemma. Dessa åtta lådor innehåller drygt fyrahundra böcker. Okej, fyrahundra böcker, det låter mycket. Då låter jag bli att tänka så. Jag tänker åtta lådor i stället. Åtta lådor, innehållande böcker, ska på olika sätt skingras. Ut ska de, bort. Somliga säljas, andra skänkas.

Åtta lådor. När de är tömda hämtar jag hem åtta lådor till och gör om proceduren. Pocketböcker har ett långt liv. Och jag har många böcker.

I stället för diamanter

Det sägs att diamanter är en kvinnas bästa vän. Men jag föredrar en praktisk transportkärra. I dag köpte jag en. Den ska rädda både min rygg och mina rosor, som framlever sitt liv i kruka och troligen mår ganska pyton just nu.

En präktig så kallad vedkärra har jag köpt, en sådan med två hjul och handtag, och en utfällbar bottenplatta. Tusen kronor, så när som på en femma. Det fanns kärror för en bråkdel av det priset, men jag fick tag i den här och förälskade mig i den. Jag rullade iväg den till en pristerminal för att kolla hur mycket den kostade, och när jag fick beskedet blev jag inte ett dugg förvånad. Inte ens chockad. Jag sade till mig själv: det skiter jag i, jag ska ha den.

Till våren får jag hem tvåtusen pocketböcker. Jag försöker räkna ut hur många lådor det blir. En sak är i alla fall säker: jag ska använda min nya fina kärra när jag flyttar dem från pall till bil till lagerlokal.

Vi går en fin tid till mötes, min kärra och jag. Diamanter? Nej, jag tror inte det.