Etikettarkiv: vin och vänner

Skriva boken man själv vill läsa

Postat av

Många författare (och jag är förhoppningsvis en av dem) säger att de skriver boken de själva vill läsa. Det är ett gott skäl, mycket bättre än att snegla på vad som eventuellt kan tänkas sälja och skriva utifrån det.

Men jag har ett litet problem. Jag läser sällan den där boken jag har skrivit. I princip aldrig, faktiskt. Den manglas fram och tillbaka ett otal gånger som manus och jag läser på längden och tvären, sista gången är det den satta inlagan som korrläses i pdf-version.

Sedan kommer den äntligen från tryckeriet, jag får den i min hand. Sätter den i bokhyllan och där får den stå.

snokupanomslagmr

När jag skrev Mellan raderna längtade jag efter att den skulle bli klar så att jag fick läsa den som färdig bok. Den kom ut vårvintern 2013 men jag har fortfarande inte läst den, trots att den har ingår i researchmaterialet till nästa roman (Kvinnor, vin och vänner). Snökupan läste jag faktiskt för några månader (snart ett år) sedan. Också den i researchsyfte. Men jag förmår inte läsa på annat sätt än som den kritiska författaren.

Det är tråkigt. Jag kanske borde skriva något annat än boken jag själv vill läsa. Nej, jag tror inte det. Jag skriver boken jag själv vill SKRIVA, och det får räcka.

Visualisera sommar i vinterland

Postat av

I går kväll började det snöa och i morse när jag vaknade såg trädgården helt annorlunda ut. Det var vitt överallt. För det allra mesta brukar snö i södra Halland kombineras med efterföljande regn så att allt blir en tråkig sörja, men än så länge har regnet hållit sig borta.

När jag sitter vid datorn kan jag se ut genom ett fönster i andra änden av huset. Det växer ett körsbärsträd där utanför och grenarna är grå och vita i dag. Som tur är kan jag gömma mig bakom den stora bildskärmen för snö är inte den bästa inspirationskällan just nu. Jag befinner mig mitt i sommaren, på Fridhems folkhögskola. Det är en sådan där ljummen härlig sommarkväll och det dricks vin och funderas kring quizfrågor. Jag har kommit drygt halvvägs in i tredje versionen av Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som kommer ut i maj nästa år.

Då känns det lite märkligt att titta ut på ett snöigt vinterland. Efter att ha gått en tur i trädgården sätter jag mig vid datorn igen och återvänder tacksamt till människorna runt bordet på gräsmattan vid utescenen och lyssnar till deras prat. Jag kan nästan lura mig själv att jag är där.

Hjärnan får hjälp av fötterna

Postat av

Jag har kommit cirka två femtedelar in i tredje versionen av Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som kommer ut i början av maj nästa år. Trots att det är både arbets- och tidskrävande skriver jag om alltsammans med utgångspunkt från förra versionen med kommentarer från Joanna, min redaktör.

Hittills har det mest blivit tillägg (cirka 14 sidor extra än så länge) men i dag kom jag till ett avsnitt som var snömos redan i första versionen. Då fyllde det funktionen att det inte var helt tomt på skärmen men i andra versionen skulle det ha rensats bort. Trots att Joanna är ärlig och kan vara tuff är det inte hälften av vad jag kan vara mot mig själv när det behövs. Hon skulle aldrig rita hårda svarta streck över manuset och skriva SKRÄP! Eller knyckla ihop papperet och kasta bort det.

IMG_2535

Men sedan satt jag där. Och satt. Och sedan satt jag en stund till. Innan jag tog på mig vandrarkängorna och begav mig ut. I vanliga fall nöjer jag mig med joggingskor men i dag kändes det som om jag behövde ta en längre tur.

Ungefär en kilometer senare visste jag precis hur jag skulle ersätta det kasserade avsnittet. Varför har man inte en dator i hjärnan, med skrivprogram och allt. Ju längre hemifrån jag kom desto mer kom jag på, från ren dialog till specifikt utseende på en person som länge vänt bort ansiktet så fort jag kommit i närheten.

Promenader är bästa sättet att lösa upp knutar i manus. Somliga säger att det fungerar lika bra att diska, men eftersom jag avskyr att diska försöker jag undvika det. Däremot älskar jag de här milda novemberdagarna med sitt bleka ljus och knappt skönjbara färger.

Fast jag önskar att jag hade ett skrivprogram i hjärnan …

IMG_2534