månadsarkiv: januari 2012

I stället för diamanter

Postat av

Det sägs att diamanter är en kvinnas bästa vän. Men jag föredrar en praktisk transportkärra. I dag köpte jag en. Den ska rädda både min rygg och mina rosor, som framlever sitt liv i kruka och troligen mår ganska pyton just nu.

En präktig så kallad vedkärra har jag köpt, en sådan med två hjul och handtag, och en utfällbar bottenplatta. Tusen kronor, så när som på en femma. Det fanns kärror för en bråkdel av det priset, men jag fick tag i den här och förälskade mig i den. Jag rullade iväg den till en pristerminal för att kolla hur mycket den kostade, och när jag fick beskedet blev jag inte ett dugg förvånad. Inte ens chockad. Jag sade till mig själv: det skiter jag i, jag ska ha den.

Till våren får jag hem tvåtusen pocketböcker. Jag försöker räkna ut hur många lådor det blir. En sak är i alla fall säker: jag ska använda min nya fina kärra när jag flyttar dem från pall till bil till lagerlokal.

Vi går en fin tid till mötes, min kärra och jag. Diamanter? Nej, jag tror inte det.

Kapitlet som försvann

Postat av

Jag är nästan klar med e-boken. Det är mer pyssel än man kan tro, men nu har jag bara några kapitel kvar att fixa till, bland annat trolla fram de blankrader som ska vara mellan olika scener, som den konverterade epub-filen trollar bort.

För att se hur konverteringen fungerar laddade jag ner en version på ipaden. Av någon anledning tänkte jag strunta i att korrigera, jag inbillade mig att allt var rätt och riktigt. Men så bestämde jag mig för att trots allt läsa igenom romanen och se så att allt var okej.

Det var det inte. Jag hittade både stavfel och märkliga radbrytningar som inte skulle vara där. Men värre än det var att jag plötsligt tyckte att handlingen tagit ett omotiverat skutt framåt. Nåja, det går kanske att rätta till, jag kan alltid lägga till några rader och förklara vem den nya personen är, som plötsligt bara befinner sig mitt i handlingen, utan att ha varit där tidigare.

Kapitelslut, jag vände blad – och fick samma kapitel en gång till! Fast med ett annat kapitelnummer. Först fattade jag ingenting. Sedan insåg jag att jag helt enkelt lagt in kapitel sex två gånger och hoppat över kapitel fem.

I fortsättningen kommer jag att läsa väldigt noggrant. Om jag kan missa ett helt kapitel, ja då finns inga gränser för vilka fel jag kan åstadkomma.

I originalutgåvan hette romanen Och natten är lång och svår. När jag gav ut en ny version ändrade jag titeln till Sången om Camilla. Nu har jag gått varvet runt och ändrar tillbaka. När e-boken kommer ut är det under titeln Och natten är lång och svår – Sången om Camilla.

Och i början av februari ska jag åka till Malmö och lyssna till Anders F Rönnblom, som skrev låten, Camillas sång, som romanen är inspirerad av. Till dess ska e-boken vara korrigerad och klar. Hoppas jag i alla fall.

Dags för lektör

Postat av

Manuset till min nästa roman har varit ”klart” ett tag. Två kompisar har läst, nu ska det iväg till två olika lektörer. Till den ena lektören gick manuset iväg via mejl. Den andra vill ha det med snigelpost. Jag skulle ha kunnat skicka det långt tidigare men det har blivit liggande, och när jag nu ser den i brunt omslagspapper inslagna bunten får jag ont i magen. Genom årens lopp har jag skickat mina manus till förlag efter förlag efter förlag … Och alltid har det efter några månader kommit ett tjockt brunt kuvert tillbaka.

Jag hatar verkligen tjocka bruna kuvert. Det bästa beslut jag någonsin tagit var att starta ett förlag. I och med det skulle jag slippa de tjocka bruna kuvertet, fyllda av brustna förhoppningar och ord som jag trodde hade ett värde för någon annan än mig själv. (Jag vet att mina ord har ett värde även för andra, däremot är de inte tillräckligt kommersiellt gångbara för att passa förlagen.) Hur som helst, här står jag nu med ett sådant där brunt kuvert igen, och känner obehaget. Fast när jag får det tillbaka den här gången är det i sällskap med ett omdöme, någonting att jobba vidare med. Det blir en stor skillnad. Och när jag skrivit om, fördjupat, strukit, lagt till – då bestämmer jag själv att det är värt en utgivning.

Det är gott att vara den som bestämmer.