I dag var jag, tillsammans med en massa andra ordmänniskor, på ett spännande möte med Region Halland. Vi var inbjudna för att diskutera hur litteraturens ställning kan förbättras i Halland. Snart ska en reviderad kulturplan tas fram och i den ska litteraturen få en given plats. Under några timmar fick kreativiteten fritt spelrum och vi kom fram till många intressanta idéer för att sprida ordet. Hoppas att några av idéerna även kommer att förverkligas.
När jag nu är klar med alla de projekt jag sjösatt de senaste två åren har jag tänkt mig ett år av (magiskt) tänkande. Jag vet inte om det blir fler romaner, sådant kan man aldrig veta, men jag hoppas förstås. En synnerligen vag idé finns och en lika vag plan att kunna börja skriva om ett år.
Tills dess ska jag samla pusselbitar. Och tänka. Det är i skarven, när allt är möjligt och ingenting är tvång, som inspirationen sticker upp. Jag tycker om alla faser i den process en roman är, från ögonblicket då jag får den allra första idén tills stunden då jag fått bekräftelse från tryckeriet på att de tagit emot mitt material och inom ett par veckor ska förvandla det till böcker.
Men kanske är det den fas som nu ligger framför mig som jag ändå är allra mest förtjust i. Just nu känns det så.
Medan jag tänker och iakttar min omgivning på jakt efter pusselbitar ska jag, när den tiden är, odla min trädgård, och njuta av livet.
En och annan e-bok blir det naturligtvis också, så jag måste snart beställa nya ISBN-nummer från KB. Jag som skämdes när jag drämde till med en beställning på tio stycken för ett par år sedan.
Det finaste jag kan tänka mig är att någon skulle välja ut någon av mina böcker till en bokcirkel. Och nu har det hänt!
Inte nog med det. Jag ska själv få vara med vid bokcirkelträffen då min bok ska diskuteras. Det känns som en stor ära, och jag tror att det kan bli spännande även för bokcirkelflickorna, som kan få svar på frågor och få veta hur jag tänkte när jag konstruerade berättelsen. Jag hoppas få många frågor och även en del mothugg. Visst vill man som författare helst slicka i sig beröm, men det är med konstruktiv kritik man växer.
Så nu räknar jag ner. I början av februari styr jag och Solbritt från Kråkprinsessan norrut för en kväll i bokälskares sällskap. Åh, vad jag längtar!