Jag är en sådan där som aldrig skulle komma på tanken att vika hundöron i de böcker jag läser. Inte heller antecknar jag i dem. Det borde jag kanske göra, åtminstone i recensionsböcker, men jag kan inte förmå mig. I den mån jag alls antecknar sker det i ett block.
Men nu sitter jag med blå märkpenna och ritar fula streck och pluppar i boken jag läser. Det är för sorgligt.
Jag gör det för att det ska bli rätt och bra. Det är provexemplaret av Mellan raderna, som jag fick i min hand i dag.
Trots att jag redigerat och läst och redigerat igen hittar jag saker som jag måste ändra. Än har jag inte hittat några korrfel, däremot en massa annat skräp som ska bort. Jag brukar aldrig ha några problem att bortse från själva berättelsen och läsa orden var för sig, men den här gången rycks jag med och får gång på gång tvinga mig att återvända till uppgiften som hökögd redaktör och korrekturläsare.
Jag hoppas att jag inte är ensam om att ryckas med av berättelsen. Det återstår att se. Efter helgen lägger jag beställning till tryckeriet och sedan är det bara att bestämma vilket datum den ska komma ut.
