Jag är dålig på att uppdatera den här sidan. Ibland får jag iväg ett inlägg om dagen tre dagar i rad. Och sedan tar det stopp igen. Oftast handlar det då om att min andra verklighet knackar på dörren. Den som stavas jobb. Men ibland är det bara så att jag inte har något att säga och då blir det tyst här.
I fredags blev jag i alla fall klar med eboks-versionen av Glömskelunden och laddade upp den på Elib.
Och i dag avgick jag formellt som kassör i föreningen Egenutgivarna.
Men annars har det inte hänt så mycket sedan sist!
månadsarkiv: februari 2013
Egoboost i vinterkylan
Sent i fredags kväll lyckades jag få ordning på e-boken jag slitit med hela dagen, och på lördagsförmiddagen laddade jag upp den till Elib, som distribuerar till nätbokhandel och bibliotek.
Sedan dess har det varit roligt att gå in och kolla statistiken på Elib. Mina e-novellsamlingar (Systrarna Jönsson och två till, samt Stendöd i Prag och lite till) har laddats ner med något tiotal varje dag – de första dagarna. Sedan har nedladdningarna successivt minskat och till slut nästan upphört.
Nu har Kråkprinsessan funnits tillgänglig på landets bibliotek i ett par dygn och det är närmare hundra som hittills laddat ner. Förhoppningsvis finns det bland alla låntagare även några som faktiskt läser.
Den har också börjat hitta till de olika nätbutikerna, och kostar ungefär som pocketversionen.
Snart kommer resten av romanerna som e-bok, inklusive den rykande aktuella Mellan raderna, som har utgivningsdatum för pappersversionen satt till 25 mars.
Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln – recension
Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln (Tre Böcker)
Jag har alltid gillat serien om poliserna i Strömstad, och när SVT för ett (eller några?) år sedan reprissände en av tv-serierna som är baserade på Gösta Unefäldts böcker, blev jag förvånad över hur pass bra den fortfarande var. Alla poliserna i serien är väl utmejslade och när jag läser böckerna har jag en tydlig bild av hur de ser ut, direkt hämtad från tv-serien.
Men mycket vatten har flutit under broarna och det är ett bra tag sedan Gustav Jörgensson var polischef. I Den röda nyckeln är det Pernilla Bitén som är utredningsledare och hennes man, Bo Kronborg (tyvärr felstavat i baksidestexten), som är chef.
Första delen av Den röda nyckeln följer rättegången mot Leonard Petersson, som står åtalad för mord på sin hustru. Det tar lång tid innan poliserna på allvar träder in i handlingen och för ett tag undrar jag vart författaren är på väg.
Intrigen har en del svagheter. När lösningen ligger på bordet påstås att det bara fanns en enda person som kunde ha utfört mordet. Det är inte sant. Men jag vill inte närmare gå in vad jag menar, för att inte förstöra spänningen.
Ett minus är att inlagan är så slarvigt satt. Allra värst är ett fall där det överst på en sida finns ett ensamt ord, så kallad horunge, följt av en blankrad och nytt stycke. Sådant gör ont i en grafikersjäl och borde få förlaget att skämmas.
Jag har aldrig varit i Strömstad, men böckerna får mig ändå att känna mig hemma där. Det är trivsam läsning, långt från våldsromantik, och med ett stort mått humor och några vassa slängar mot politiska beslut. Sådant piggar alltid upp.
Ett tag hade jag ambitionen att samla hela serien och läsa dem i rätt ordning, men när jag kollar i bokhyllan upptäcker jag att det fattas alldeles för många. Unefäldt har skrivit femton böcker om Strömstadspoliserna och jag har bara fem. Så jag plockar raskt ut två stycken som stått i hyllan och väntat på sällskap. Där ska de minsann inte behöva stå olästa så länge till.