Så här ser min trälåda ut nu, en vecka efter att jag arrangerade min lilla vårgrupp. Då var det barmark, soligt och nästan lite vårkänning. Nu är det snö och minusgrader. Men våren blommar i alla fall i min trälåda. Som en lite försmak.
För en vecka sedan
En vecka senare
Jag har nästan varit lite självgod på sistone när jag berättat om hur enkelt det är att göra e-böcker. För ett år sedan, när jag höll på med den första, var jag inte så kaxig. Men sedan kom jag på att om jag bara undvek att använda å, ä eller ö i filnamnet så var saken biff.
Två novellsamlingar slängde jag ut helt utan problem och i dag bestämde jag mig för att göra det allra sista på e-boksversionen av Kråkprinsessan. Men ack, vad jag bedrog mig.
Allt var gott och väl, men så tänkte jag att jag skulle se hur e-boken blev innan jag laddade upp den på Elib. Redan i kapitel ett dök ett osedvanligt ful fel upp, ett som jag aldrig sett tidigare. Efter att ha gjort lite efterforskningar via google fick jag veta att det var någon form av bugg som finns i vissa versioner av Indesign. Men hur en bugg plötsligt kan dyka upp trots att den inte varit där förut, det tycker jag är underligt.
Jag kollade med Magdalena på Elib och fick ett snabb svar med besked. Det hela skulle handla om mjuka bindestreck. Och så tips på hur jag skulle göra för att rätta till problemet.
Det var då problemen började på allvar. Jag orkar inte ens redogöra för dem här, utan bara konstatera att jag efter en hel dags försök att göra de nödvändiga korrigeringarna inte har kommit lösningen ett enda steg närmare. Ändå har jag haft god hjälp av vänner på Facebook.
Låt oss bara konstatera att jag är ganska trött på allt som har med e-böcker att göra. Just nu, i alla fall.
I går var jag i Onsala i norra Halland för att prata om mina böcker, i synnerhet Kråkprinsessan, som bokcirkelflickorna hade läst. Det var första gången jag var inbjuden som gäst till en bokcirkel och det var precis så roligt, intressant och givande som jag hade hoppats och trott i förväg.
Vi var tolv runt bordet och alla var övervägande positiva till min roman, även om det fanns åsikter om att boken var lite tunn och att det var svårt att få grepp om huvudpersonen Solbritt.
Solbritt är en mycket speciell figur, på alla sätt. Inte minst för mig personligen, som hade henne i min närhet i tjugo år innan hon släppte taget och kom ut i bokform. Under alla år försökte jag hitta det rätta sättet att berätta hennes tragiska historia, utan att lyckas. Det var inte förrän jag bytte berättarperspektiv och lät henne själv berätta som det blev rätt. Berättelsen är stram och ordfattig, vilket kan tyckas vara märkligt med tanke på att jag säkert har tvåtusen manussidor liggande.
Omslag till originalutgåvan
Omslag till pocketutgåvan
Vi diskuterade även omslag och baksidestext, det senare bland det svåraste i hela processen, och en av tjejerna sa att hon aldrig skulle ha läst boken om hon bara gått efter baksidestexten. Nu blev hon ”tvingad” att läsa, och det var hon i efterhand glad för, men visst är det intressant att se hur just baksidestexten får oss att välja eller välja bort. Andra runt bordet tyckte att just baksidestexten var det som lockade.
När jag i höstas fick veta att jag skulle få vara med vid bokcirkelträffen bestämde jag mig för att försöka bli klar med min nya roman, Mellan raderna, till den här träffen. Jag hade egentligen ingen riktig plan för den, visste bara att den skulle komma ut någon gång under året, troligen framåt hösten, men nu blev det fart på mig.
Stundtals såg jag det hela som ett omöjligt uppdrag, men eftersom jag samtidigt gillar att jobba mot deadline var det stimulerande. Och det lyckades. För en vecka sedan fick jag böckerna levererade och därmed kunde jag ta med mig några stycken till Onsala.
Mellan raderna är den sista och avslutande delen i serien som inleddes med Kråkprinsessan. Några av bokcirkeldeltagarna hade läst de andra tre och speciellt en av tjejerna var så nyfiken på den nya boken att hon (mest på skämt) övervägde att köra hem direkt och läsa.
Nu är jag ganska skräckslagen inför det faktum att hon kan bli besviken. Även om jag själv tycker väldigt mycket om Mellan raderna är det inget som säger att någon annan ska göra det.
Sådana tvivel hör till författarlivet.
Men jag bär med mig minnet av bokcirkelträffen hemma hos Catrin i Onsala med stor tacksamhet.
Jag tackar Joanna, som var den som introducerade mina böcker i sin vänkrets, och Millan, som valde Kråkprinsessan till bokcirkelbok.
Tack för en fantastiskt trevlig kväll, alla ni andra också!