Christoffer Carlsson – Den osynlige mannen från Salem/recension

Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem (Piratförlaget) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

9164204154Med sin tredje bok, Den osynlige mannen från Salem, ger sig Christoffer Carlsson in i polisromangenren. Nu är inte Leo Junker en helt vanlig poliskommissarie som varvar automatkaffedrickande med förhör av misstänkta, grubbel och trassligt kärleksliv. Leo Junker är ute i kylan efter ett misslyckat ingripande på Gotland. Han vet inte riktigt vad det är som händer omkring honom, och när en ung kvinna hittas mördad i våningen under hans, blir han ännu mer osäker. Kvinnan håller ett halsband i ena handen, ett smycke som Junker känner igen från sin ungdom i Salem, då det bars av Julia, hans första stora kärlek.

Den tablettknaprande Junker vill veta vem som mördade kvinnan och varför, och även om han inte kan få en officiell roll i utredningen gör han sina egna efterforskningar.

Mest letar han i det förgångna, och i långa avsnitt får läsaren följa med till den unge Junkers vardag, hans vänskap med Grim och kärleken till Grims syster Julia. Att fallet med den mördade kvinnan har med dessa människor att göra står tidigt klart. Frågan är bara på vilket sätt.

Precis som i Christoffer Carlssons två tidigare böcker är den här skriven i jag-form. Det är en vanlig form när det gäller den ensamme privatdetektivens korståg, däremot nästan omöjlig i en traditionell polisroman. Jag vet inte om nästa bok i serien, Den osynlige mannen från Salem är den första i en planerad serie, kommer att bli mer traditionell eller om handlingen även fortsättningsvis kommer att kretsa främst kring Leo Junker och mindre om de brott som kommer i hans väg. Det återstår att se.

Språket i romanen är stramt och korrekt och den överdos av metaforer som gjorde debutboken, Fallet Vincent Franke, minst sagt svårtuggad, är lyckligtvis borta.

Även om den här boken alltså inte är en klassisk polisroman är det tydligt att författaren är inspirerad av Sjöwall/Wahlöös serie Roman om ett brott (vilket inte minst titeln skvallrar om) och jag uppskattar de små blinkningar han gör till läsaren.

I övrigt är det här mer en uppväxtskildring än en spännande kriminalroman. Men nu är den delen avklarad, så kanske kan fokus läggas på annat i nästa del.

 

 

Trevlig dag i Onsala

omslag_trI morse styrde jag bilen norrut i länet för att hälsa på vännen och förlagskollegan Joanna Björkqvist. Hon kommer ut med sin e-bok Närmare dig på Grim förlag nu på söndag, och dessutom gör vi även en liten pappersupplaga. Provboken kom i går och innan beställningen läggs vill vi gärna titta igenom och försöka hitta de där allra sista knasigheterna och korrfelen.

Eftersom vi ändå pratat om att Joanna skulle ta några bilder av mig, nu när jag äntligen har skaffat nya glasögon och allt, passade det bra att tillbringa denna milda fina sensommardag i Onsala, där Joanna bor.

duo

Joanna, både författare och fotograf – och snabb på att förflytta sig så att hon kommer med i bild!

blåsigt

Inget är hugget i sten, men visst är det en fin bild!

Vi hade en väldigt trevlig dag med perfekta ljusförhållanden för foto, god mat och, som alltid, intressanta samtal. När jag kom hem låg det massor av bilder i mejlboxen, så nu är det bara att välja och vraka.

 

Dum, dummare och ändå lite smart

Ett av mina intressen, vid sidan om författande och förlagsverksamhet, är min kompost. Jag vet att det låter minst sagt suspekt, men de fyra elementen är otroligt viktiga för mig, och genom att kompostera ser jag till att få prima jord.

kompost-greenline-master-plusFör några år sedan köpte jag en kompostbehållare och ägnade en god stund åt att montera ihop de olika sektionerna och placera den på bottenplattan. Jag anmälde till kommunen att jag ville kompostera även matavfall. Sedan dess har jag fått fram en hel del jord med fin struktur.

Problemet har varit själva tömningen av behållaren. Jag hade önskat att det fanns en lucka som man behändigt kunnat öppna. I stället har jag tvingats välta hela behållaren, gräva fram innehållet och fösa över det på en presenning och sedan ställa behållaren på plats igen och ösa tillbaka allt som ännu inte är färdigkomposterat.

I dag stod jag och tittade på kompostbehållaren och funderade på hur jag skulle kunna välta den eftersom jag flyttat den och ställt den nära ett nätstängsel. Tänk om, var min nästa fundering, tänk om jag hade kunnat plocka bort en sektion och tömma behållaren på det viset i stället. Men i så fall får jag väl aldrig ihop den igen, var den självkritiska reaktionen på min fundering.

Jag gick in och googlade. Och kolla! I bruksanvisningen som jag hittade på nätet stod att man tömmer behållaren genom att plocka bort en av sektionerna! Då skämdes jag. Hur korkad får man bli? Det här borde jag ha begripit från början.

För att undersöka exakt hur dum jag är letade jag upp handboken som jag fick när jag köpte behållaren. Jag har läst den flera gånger utan att hitta en enda formulering om tömning, men jag har väl läst slarvigt.

Men nej, fullt så illa var det inte. Det stod inte ett ord om hur behållaren töms.

Och då kände jag mig plötsligt lite smart som kommit på hur jag skulle göra. Att det sedan var väldigt besvärligt att få ihop sektionen igen tänker jag inte nämna.

Nu ska jordgubbslandet få en rejäl näringsdos så att det blir stora fina gubbar nästa sommar.