månadsarkiv: november 2013

Deon Meyer – Spåren/recension

Postat av

918584988XDeon Meyer: Spåren Översättning: Mia Gahne (Weyler). Även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

När Deon Meyers Spåren landade i brevlådan med en tung duns tyckte jag först att det var underligt att förlaget skickat två böcker. Så var det förstås inte, vilket jag snabbt upptäckte. Boken är 600 sidor tjock och jag erkänner att jag gjorde en lätt ogillande grimas. Finns det inte kortare sätt att få sagt det man vill berätta?

Spåren består av tre fristående delar. En handlar om Milla Strachan, som äntligen får modet att lämna sin man och sitt misslyckade äktenskap efter närmare tjugo år. Hon får jobb som journalist på underrättelseorganisationen PIA, och även om hon inte tillhör den inre kretsen kommer hon i kontakt med information som senare får henne att agera.

Det finns indikationer på ett planerat terrordåd och tiden för att stoppa det börjar bli knapp. Viktig information saknas och de avlyssningar som görs ger inte hela bilden.

En annan del i boken handlar om Lemmer, som vi också mötte i förra boken, Den sista safarin. Han gör sitt bästa för att undvika problem. I stället lever han ett gott liv med Emma le Roux, och är fortfarande förvånad att hon vill ha honom. När han blir ombedd att följa med som livvakt vid en transport av två utrotningshotade noshörningar får han svårt att tacka nej, i synnerhet sedan Emma vädjar till hans goda vilja. Men eftersom problemen dras till honom sitter han snart mitt i dem.

Sista delen handlar om före detta polisen Mat Joubert, som nu är privatspanare på en byrå och som första fall får ta hand om en spårlöst försvunnen man. Det är mannens hustru som förgäves försökt få polisen att intressera sig för försvinnandet och nu, efter ett par månader, äntligen har skrapat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna anlita byrån.

Tre skenbart skilda historier alltså, som hakar i varandra på ett sätt som känns övertygande, berättade i högt tempo, och allihop utspelar de sig i ett Sydafrika fyllt av korruption och kriminalitet, men också med en svindlande vacker natur och med människor som är lätta att lära känna och tycka om.

Sällan har 600 sidor varit så lätta och lustfyllda att ta sig igenom och jag skäms nästan för att säga det men det var med stor saknad jag slog ihop boken och tänkte att det där med alldeles för tjocka böcker egentligen inte är så dumt.

Ny roman i datorn

Postat av

startenJag bestämde mig för att låta 18 november vara startdatum för att skriva min nya roman. Men den senaste tiden har marken under mig börjat gunga allt mer och jag har fått hoppa från tuva till tuva för att, åtminstone tillfälligt, få lite fast mark under fötterna.

Det var således hög tid att skapa en mening i tillvaron. Hög tid att komma igång med skrivandet igen. Och skrivande för mig handlar om en enda sak – romaner. Det hjälper inte att skriva en novell, ett blogginlägg, krönika eller en recension, det är inte förrän jag omger mig med ett romanprojekt som jag verkligen s-k-r-i-v-e-r.

Så igår smög jag igång min nya roman. Jag har tänkt på den ganska länge. Antecknat, pratat in korta skumma röstmemon, kopierat, klippt ut och klistrat in artiklar i min digitala anteckningsbok och gjort vad jag kunnat för att förbereda mig. När tankarna inte ville längre begrep jag att det enda sättet att komma vidare var att skriva mig in i berättelsen.

Jag har en riktning, några personer vars konturer jag nätt och jämnt kan skönja, en tänkbar miljö och möjligen ett berättarperspektiv. Det är allt. Resten är upp till mig att hitta när jag börjar skriva.

Det blev ett par timmar och några få tusen tecken första dagen. Kändes inte speciellt bra men det var i alla fall en början. I dag blev det ytterligare några tusen tecken, nästan dubbelt så många som i går. Och jag känner hur tankarna sätter igång, det ena ger det andra och plötsligt finns det liv i processen. Anteckningar i marginalen, en tydlig framåtrörelse.

Jag har skrivit tillräckligt många romaner för att veta att det kommer att bli svårt att föra den här berättelsen i land. Och har tillräckligt många romaner bakom mig för att veta att jag klarar det.

Marken under mina fötter gungar inte längre. Jag är räddad.

Smarta Telia eller Telia smart

Postat av

logo2xMitt modem är uråldrigt, men så länge det fungerat har jag inte sett någon anledning att byta ut det. På sistone har det dock börjat bråka, så jag drog in ett djupt andetag och bestämde mig för att skaffa nytt.

Jag kom hem med ett kombinerat modem och router. Dessutom hade jag bytt från Telia bas till Telia smart, vilket innebär att jag i fortsättningen kommer att ringa via bredbandet. Hastigheten på bredbandet kommer dessutom att i det närmaste fyrdubblas. Jag fick även besked att Telia automatiskt skulle skicka ytterligare ett modem till mig. Det är tydligen inte vanligt att man går till en butik och köper saker nu för tiden, utan man ska handla över nätet.

Installationen var så enkel att till och med jag klarade den utan att behöva ta till kraftuttryck en enda gång. Allting frid och fröjd.

I morse kom sms om att jag kunde hämta ut mitt paket på Posten men jag har inte hunnit göra det.

På eftermiddagen fick jag brev från Telia med bekräftelse på att jag sagt upp Telia smart. Om jag inte skickade tillbaka gatewayen (modemet) skulle jag betala 499 kronor. Jag ringde upp och frågade vad det var frågan om. De visste inte riktigt, men konstaterade att det inte stod något om någon uppsägning i deras anteckningar.

Samtidigt som jag pratade med Teliarepresentanten plingade det i mobilen. Mejl. Nyhetsbrev från Telia.

Det är mycket Telia nu. Allt jag bad om var att få ett fungerande modem. Lite spännande ska det bli att se om allt fortsätter att fungera trots att brevet bestämt påstår att abonnemanget är uppsagt.

Spännande ska det också bli att se hur många påminnelser Posten kommer att skicka angående paketet som ligger och väntar på mig. Jag får nämligen inte lösa ut det. Det ska skickas tillbaka. Smarta Telia!