I går kväll, vid ett mingel för den nya kulturplanen i Region Halland, var vi tre stycken bokentusiaster som började diskutera bästa (och enda) sättet att sortera böcker i bokhyllan. Jag vet att det finns människor som sorterar sina böcker efter färgen på bokomslaget, och jag har även läst inredningsförslag som går ut på att man klär in sina böcker i snygga omslagspapper. Det där ger mig rysningar av obehag. Själv har jag alltid sorterat böckerna så att författarna står i bokstavsordning, och titlarna i utgivningsordning. Tidigare var jag så rabiat att jag inte ens kunde hålla fingrarna borta hos kompisar, utan sorterade deras bokhyllor efter den ordning som det borde vara.
Men i går stötte jag på en annan sorteringsform: bibliotekssorteringen. Där sorteras författarna i bokstavsordning och, håll i er nu, även TITLARNA i bokstavsordning. Jag tänkte direkt på min samling av Maria Lang-deckare, 41 titlar, och hur omöjligt det skulle vara att sortera efter titelordning om jag ville läsa böckerna i den ordning de kom ut. Ingen ordning alls, skulle jag vilja påstå.
Fast det är roligt att diskutera med engagerade människor som har bestämda uppfattningar om så viktiga ting som hur man sorterar sina böcker i bokhyllan. För tillfället har jag säkert hundra böcker som inte tagit plats i bokhyllan än. Antingen får de inte plats, eller också har jag inte hunnit läsa dem än. Och de blir fler och fler tills det oundvikliga väntar: den dag då jag måste tillämpa principen ”en bok in – en bok ut”.
Utsorteringen kommer att ske enligt helt andra principer än insorteringen. Och kanske börjar jag med att putta in böckerna så att de hamnar bakom den främre raden. Då finns de även om de inte syns.
