månadsarkiv: april 2015

Bokbloggsjerka med svårbesvarad fråga

Postat av

I veckans bokbloggsjerka ställs en svår fråga: varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar? Frågan är ställd av en man, och förhoppningsvis är han inte helt ensam utan kan få en del svar även från manliga bokbloggare.

Däremot är det inte helt enkelt att besvara frågan. Är det fler kvinnor än män som läser? I så fall faller det sig kanske naturligt att det även är fler kvinnor som bloggar. Kan det vara så att kvinnor tycker om att prata om böckerna de läst, organiserar sig i bokcirklar och/eller bloggar medan män nöjer sig med själva läsupplevelsen och inte har behov av att berätta om den?

Som sagt, det är en svår fråga. Jag har precis börjat skriva en ny roman, som faktiskt snuddar vid dagens fråga. Romanen utspelar sig under en sommarvecka på en folkhögskola, på en kurs som heter Blogga om böcker. Deltagarna är nästan uteslutande kvinnor (två män har vågat anmäla sig). Kanske finns det anledning även för mina fiktiva romangestalter att fundera på frågan. Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Två bokmässor att planera

Postat av

Trots att vi bara nått en vecka in i april är det ändå hög tid att börja planera för höstens bokmässor. Grim förlag har bokat monter på bokmässan i Göteborg tillsammans med Ordspira Förlag och Glimmergumman. Det ska bli väldigt trevligt att än en gång vara utställare. Förra året åkte jag bara upp över dagen och jag kände mig lite vilsen när jag inte hade en monter att hålla till i.

Planeringen är alltså igång och i slutet av april ska vi träffas i Göteborg för att stämma av och fundera på monterprogram, diskutera möblering i montern och bestämma på vilken restaurang vi ska ha förlagsfesten på fredagskvällen. Plus en massa annat viktigt.

halländsk_bokmässa

Så här såg det ut vid Grims bord på förra årets halländska bokmässa, precis innan dörrarna öppnades och allmänheten släpptes in.

Men det finns fler bokmässor. I slutet av november är det dags för andra upplagan av den halländska bokmässan. I år kommer den att vara på Komedianten i Varberg och i dag hade vi som är med i styrgruppen, från Regionbiblioteket, Hallands Författarsällskap och Varbergs bibliotek, andra mötet. Vi diskuterade bland annat ett förslag till logo för mässan, gick igenom tidsplanen, pratade marknadsföring och funderade på var scenen ska placeras. Det är mycket arbete och det känns bra att vi redan har kommit så långt i planeringen. Före sommaren ska anmälningarna till mässan vara inne; inbjudan kommer att gå ut så snart som möjligt.

Tiden går fort, det är inte länge sedan vi packade ihop efter förra årets bokmässa i Halmstad, och nu är alltså arbetet i full gång med nästa. Fast någonstans där i mitten har jag hört att det kommer en sommar också …

Fred Vargas – Cirkeltecknaren/recension

Postat av

Fred Vargas: Cirkeltecknaren
Översättning: Cecilia Franklin
Sekwa

vargas

Fred Vargas skrev första boken om den egensinnige och oortodoxe kommissarien Jean-Baptiste Adamsberg redan 1996 men inte förrän nu har den kommit i svensk översättning. Om man, som jag, vill följa en romankaraktär är det trevligt att få göra det i kronologisk ordning men det är inte så ofta man faktiskt får den chansen. Allra värst var det nog med Reginald Hill, där Dalen som dränktes var den första boken på svenska. Sedan följde en bok varje år, varannan en tidig Dalziel–Pascoe, varannan en helt nyskriven. Även sedan Hill avled för några år sedan har det fortsatt komma böcker i den populära serien och eftersom författaren var synnerligen produktiv finns det säkert många böcker än att översätta och ge ut.

I fallet Vargas har det kommit fem böcker tidigare på svenska och nu är det alltså dags för den allra första i serien, Cirkeltecknaren.

Adamsberg är ny som kommissarie i femte arrondissementet i Paris. Hans närmaste omgivning, med inspektör Adrien Danglard i spetsen, betraktar honom med viss skepsis eftersom han inte beter sig som en kommissarie bör göra. Ofta tar han långa promenader utan att meddela när och om han tänker komma tillbaka. Ibland kommer han för sent och har ingen förklaring till varför, ibland verkar han bara sitta och stirra framför sig, oförmögen till en enda vettig tanke.

Men någonstans i den där hjärnan pågår trots allt verksamheten för fullt. Adamsberg måste bara vänta in rätt tillfälle att få svaren på de frågor som ställs. Han är tålmodig, något som också driver Danglard till vansinne (och ytterligare ökar hans behov av att lugna sig med ett glas vitt vin eller tre).

Varför börjar exempelvis Adamsberg samla på notiser om en knäppgök som ritar cirklar på gatorna i Paris? När han dessutom skickar ut folk för att undersöka cirklarna, dokumentera och fotografera, blir Danglard arg. Men Adamsberg förklarar att den som ritar cirklarna är ondskefull och han befarar att det snart kommer att bli värre.

Han får rätt när en död kropp påträffas i en av cirklarna.

Jean-Baptiste Adamsberg är min favoritkommissarie. Jag brukar snegla åt det brittiska eftersom jag gillar miljöerna som ofta gör brittiska deckare så läsvärda, men det kan inte hjälpas: Adamsberg är nummer ett. Böckerna om honom är så långt från traditionella deckare och kriminaldramer som det går att komma. Om man ska vara riktigt ärlig är de väl inte helt igenom trovärdiga heller, men det spelar ingen roll. I det här fallet spelar det faktiskt ingen roll eftersom det är så njutbart att läsa dem. Fred Vargas har ett underbart språk, en stillsam humor och en makalös förmåga att teckna gestalter som man älskar, trots och tack vare diverse tillkortakommanden.

Jag är så tacksam att Sekwa har tagit upp den utgivning av Fred Vargas böcker som Wahlström & Widstrand inte fullföljde.