I morgon blir jag klar med tredje versionen av Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som jag så smått började skriva på i slutet av februari men som inte fick min fulla tid och uppmärksamhet förrän i somras. Så fort jag satt punkt tänker jag låta manuset vila tills måndagen efter jul. Det innebär att jag tar tio dagar ledigt, vilket blir en utmaning som jag inte är helt säker på att jag klarar.

Jag läste en blogg om en författare som just fått kontrakt med förlag för sin tredje bok och hen försökte räkna ut hur många ord som dagligen behövde komma på pränt för att deadlinen inte skulle äventyras. Hen konstaterade att det behövdes fler än vad som skulle komma med i boken eftersom redigering alltid innebär att massor stryks. Det blir aldrig mer text efter en redigering.

Hmm, för min del är det alltid tvärtom. Först är jag både dålig och stram. Sedan mer stram än dålig och sedan släpper jag en aning på det strama och tillåter mig några extra sidor här och där. Den här versionen är 22 sidor längre än den förra. Men jag är kanske snarare ett undantag än en regel, vad vet jag?

Måndagen efter jul ska jag läsa igenom manuset högt och göra de ändringar som behövs, förhoppningsvis inte alltför omfattande. Sedan är det åter dags för Joanna, min redaktör, att läsa och kommentera manuset. Under tiden hon har det ska jag dels göra inlagan till den nya versionen av Snökupan och även fixa med Mellan raderna, som nu i princip är helt slutsåld (jag har två böcker kvar och så finns några hos Förlagssystem och Adlibris). De två titlarna kommer ut som storpocket under vintern/våren.