I förra veckan var jag inbjuden till bokpodden Bokväsen för att prata bokutgivning med poddens initiativtagare, författaren Angelica Ahlefeldt-Laurvig och bokbindaren Per-Anders Hübner. Det blev ett spännande samtal (programmet är inte publicerat än) men det kanske allra intressantaste diskuterade vi efter att mikrofonen var avstängd och inspelningen avslutad.

Då kom vi in på det här med olika typer av inbindning och format, något som Per-Anders Hübner kan allt om. Grim, mitt förlag, ger helst ut i danskt band, som är ett mjukband med flikar. På senare år har det formatet blivit allt populärare. För många författare är det trots allt inbundet som är grejen. Så tyckte jag också när min roman Kråkprinsessan kom ut i originalutgåva 2007. Inbunden med blankt skyddsomslag. Snyggt och på riktigt. Förutom att det är hårda pärmar och skyddsomslag är en inbunden bok trådbunden.

Men – och det visste jag inte då: Kråkprinsessan är inte trådbunden. Den är lika limbunden som de böcker man ibland lite föraktfullt kallar häftade. En liten textilremsa är klistrad precis vid bindningen men under den syns tydligt limranden.

Nu är det inte bara Kråkprinsessan (och jag) som utsatts för detta bedrägeri (för det är så jag ser det). De allra flesta böcker som ges ut som inbundna har samma bindning som exempelvis en storpocket. Vad man betalar flera hundra extra för är de hårda pärmarna.

Jag har läst någonstans att ”det kan förekomma” att inbundna böcker är limbundna. Ja, nog förekommer det. Frågan är om det förekommer några trådbundna böcker längre?

Visst är det intressant? Från och med nu har jag blivit en sådan som inte i första hand kollar på bokens omslag eller baksidestext utan granskar om den är inbunden på riktigt eller på fuskvis. Den trådbundna boken nedan är Glömskelunden, en annan av mina romaner. Så jag kan i alla fall luta mig tillbaka i vetskapen om att en av mina böcker är inbunden.

Trådbunden

Limbunden