I går kväll satt jag på jobbet och tänkte att jag måste göra något åt det faktum att jag alltid är trött. Antingen får jag gå till hälsokosten och köpa något supermedel som gör att jag får vingar, eller också får jag acceptera att jag behöver lite mer sömn och lite mindre krav just nu. Jag bestämde mig raskt för det senare.
Så i dag vaknade jag utan krav. Jag hade ett enda önskemål: att ge mig ut och jogga. Efter att ha räknat ut att det inte är någon fara med skrivprojektet, det hinner bli klart även om jag inte jobbar med det de dagar jag har mitt normala arbete, släppte pressen och solen silade genom molnen som ett kvitto på att jag gjort ett vettigt val.
När frukosten var avklarad satte jag mig trots allt vid datorn en stund. Sedan drog jag på mig joggingkläderna och gav mig iväg.
Jag har som målsättning att jogga två gånger i veckan och styrketräna två gånger. Under några veckor i vintras lyckades jag nå målsättningen, annars är jag glad om det blir halva dosen. Oftast blir joggingturerna enbart sporadiska. Men det spelar ingen roll att de är som sällsynta gäster, de är varmt välkomna när de behagar dyka upp. I dag var det ljuvligt att komma ut och lufsa. Tankarna flyter så fritt i rörelse, som om de är gjorda för det.
Jag ser ut som en joggare, i löpartajts och tunn vindjacka, men jag kommer aldrig att bli något annat än lufsare. Det är gott nog. Det är gott nog att få in luft och syre i systemet, och all den där tröttheten som ligger över mig skingras. Tillvaron blir möjlig igen.
I morgon när jag vaknar ska jag inte heller ha några krav. Just nu är det bästa sättet att få någonting gjort.