Att shoppa kläder är inte min bästa gren. Jag tycker att det är urtråkigt. Men ibland blir jag tvungen. Jag köpte ett par jeans för ett par, tre år sedan och haft dem på mig i stort sett varje dag sedan dess. Det innebär att de börjar bli tunnslitna och jag vågar nästan inte bära dem längre.

Ett par nya jeans stod alltså på agendan i dag. Jag åkte till Väla i Helsingborg. Först tog jag en tur till Ikea, där jag bland annat köpte bokställ i plexiglas. Egentligen är det servetthållare, men fungerar alldeles i sällskap med böcker. Jag ska ha dem med mig till Bokmässan i Göteborg till hösten, dit jag anmälde mig som utställare i förra veckan.

Några nya vårblommor blev det också innan jag styrde stegen mot jeansbutiken. På väg dit stod en manlig skyltdocka med min tröja på sig. Jag gick in i butiken och kollade om tröjan fanns i min storlek. Det gjorde den inte. För stort och för smått var min lott. Plastgubben ute i gången hade lagt beslag på just den storlek jag ville ha.

Det blev till att både lemlästa och strippa honom innan jag kunde traska ut ur affären med den vackert jeansblåa tröjan i en kasse.

Sedan köpte jag en blå kofta och en blå mjuk morgonrock, båda på rea, innan jag klämde in mig i ett par mörkblåa oslitna jeans. Nämnde jag att jag gillar blått?

Och att det faktiskt händer, vid sällsynta tillfällen, att jag känner mig som en shopaholic. Fast det brukar gå över väldigt snabbt.