Jag har en ledig dag och solen skiner, så jag tar med mig en bok, en filt och en dyna att lägga på trädgårdsfåtöljen. Vinden är iskall men så fort solen befriat sig från molnen känner jag värmen. Så drar ett stort moln fram igen och jag drar filten tätare om mig och kollar mot himlen.
Då slår det mig att jag har olika syn på det här med moln beroende på när de behagar visa sig. Om sommaren, när det är obarmhärtigt heta dagar, längtar jag efter dem, så att de kan ge mig en stunds frist. Men nu, i den grymmaste och kallaste av vårmånader (och april hotar att bli likadan, läste jag någonstans), önskar jag antingen molnen åt fanders, eller, om inte det är möjligt, att de ska börja samarbeta med västanvinden och ladda upp med regn så att de tillsammans kan driva bort kylan.