I dag åt jag lunch med en kollega som läst manuset till min nya roman. Det är ovärderligt att ha testläsare, att få diskutera manuset, berätta hur man tänkt, ta emot kommentarer, suga i sig beröm och fundera över eventuell kritik och hur man bäst kan förvalta den.

Min första testläsare tyckte mycket om manuset. Jag vet att det kan vara svårt för någon i bekantskapskretsen att vara ärlig, och att beröm därför är svår att värdera och ta på allvar. Men jag känner att jag vågar lita på henne, och i detta skede är det härligt att få positiv respons, det får mig att tro att jag är på rätt väg. Nu ska manuset läsas av ännu en kollega, hon har dessutom ytterligare en roll. Det var med henne jag reste till Cornwall förra sommaren och eftersom halva romanen utspelar sig där ska hon leta felaktigheter kring min skildring av Cornwall och Penzance.

Efter dagens lunchträff var jag så nöjd att jag gick och köpte ett par nya skor. Jag är ingen skomänniska, och ska jag vara ärlig är det mer låga kängor än skor, men jag tyckte att jag var värd dem. De gamla jag hade, nästan exakt likadana, har börjat bli utslitna och värmer inte lika mycket. Nu har jag varma fötter, nöjt sinne och snart ska jag sätta tänderna i ett svenskt äpple från Kivik, som får mig att inse att all världens exotiska frukter egentligen inte kan mäta sig med smaken av ett gott svenskt äpple.