I går fick vi årets TT-godis till redaktionen. TT-godis är en kär tradition sedan många år. Nyhetsbyrån Tidningarnas Telegrambyrå, TT, skickar varje jul ut en korg godis till alla landets redaktioner som tack för gott samarbete, och det visar sig finnas många gottegrisar bland de redaktionella medarbetarna.
Vanligtvis kommer, som sagt, godiset i en korg. Men i år fick vi en låda godis. En trälåda.
Alltså, det är något mellan mig och trälådor. På hemmaplan omger jag mig med såväl gamla ägglådor (alltså sådana man som leverantör förpackade äggfacken i), lådor som innehållit såpa, margarinlådor, sockerlådor och en lång rad mindre lådor. De flesta har jag köpt på loppisar på den tiden det ännu inte var trendigt med gamla trälådor.
Jag har även en fin samling plåtlådor, inköpta för nästan ingenting. Kanske borde jag bli trendspanare i mitt nästa liv. Om det inte vore för att jag avskyr trender, avskyr när alla följer gåsmor och gör likadant.
När jag fick syn på TT-lådan var jag först i kön att överta den, och hela kvällen bevakade jag den så att ingen annan skulle ta den. Innehållet var jag mer kallsinnig till. Visst åt jag några karameller, men tröttnade ganska snart.
Jag känner mig som de barn som får fina presenter, förpackade i små askar med bomull. Åh, så fin bomull …
Jag tror att jag ska ha växter i min fina trälåda. Den ska i alla fall få bo i växthuset, mitt favoritrum i hemmet.
Det är roligt med vackra lådor, speciellt i trä – och helst gamla. Kul – och god jul i växthuset!
Det är fantastiskt att det fanns så vackra emballage förr. När jag var barn och läste om Bullerbybarnen var jag alltid så avundsjuk på att de möblerade med sockerlådor. Vadå? En sån ville jag också ha. Och nu har jag två. Kanske var det redan då jag blev såld på lådor, trots att jag bara hade läst om dem.