Jag har i stort sett enbart jobbat kväll i över tjugo år. Det innebär att jag kommit hem sent, lagt mig ännu senare och somnat, i bästa fall, före klockan 02.00. Vid niotiden nästa morgon har den nya dagen börjat, och jag har i alla år njutit av att inte behöva stressa iväg till jobbet på morgonen. Under semestrar och andra ledigheter har jag noterat en förändring i min dygnsrytm. Jag har suttit framför teven på kvällarna och gäspat stort vid halv nio. En kopp te har hållit mig vaken i ytterligare ett par timmar, sedan har jag längtansfullt sneglat åt sängen. Efter att ha läst några sidor i en bok har jag somnat, och vaknat utvilad tidigt nästa morgon.
Tillbaka på jobbet har jag aldrig haft några problem att hålla mig vaken, jag har varit som piggast vid midnatt.
Men den där förskjutningen som sker vid ledighet är märklig. De senaste två veckorna har jag vaknat före sju, gått upp före halv åtta och extremt långsamt mött morgonen, ätit frukost och varit redo för dagen före klockan nio.
Jag som avskyr tidiga morgnar. Men jag skyller på ljuset. Jag har svårt att se mig själv kvista upp klockan sju en vintermorgon och drälla omkring i huset till ingen nytta.
Fast det är klart: tända stearinljus, eld i kaminen, en mugg nybryggt te och tidningen. Det låter inte alldeles tokigt.
Fy, jag blir nästan rädd för mig själv.
Själv är jag kvällstrött och okristligt morgonpigg. Men under förmiddan blir jag sugen på att lägga mig en stund men gör det inte. Morgonen är klart bäst då jag är i tystnad och möter den nya dagen på mitt sätt.
Ha sköna dagar i det du gör! Nu har det slutat snöa men det är alldeles för vintrigt igen …
Här är det fullständig vår. Jag har grävt upp irisar ur en rabatt, ska täcka den med plast i ett par år så att allt rotogräs försvinner, och av sex irisar har det blivit över tjugo nya plantor. Nu när jag är långledig är det skönt att gå upp tidigare, men det är jobbigt att vara så trött på kvällarna.
Hoppas att våren snart är på väg till dig också!