Veckan utmaning i bokbloggsjerkan som min namne arrangerar varje veckoslut kommer från Koko och handlar om att vi ska tipsa om en bok som är minst hundra år gammal, och motivera varför den är läsvärd.
Jag säger bara så här: om jag skulle tvingas tillbringa en tid på en obebodd ö och bara fick ta med mig en enda bok skulle jag inte tveka en sekund: Greven av Montecristo av Alexandre Dumas d ä. Den skrevs ursprungligen 1844 och publicerades först som följetong i en fransk tidning. Historien om den unge sjömannen Edmond Dantès som blir oskyldigt anklagad och dömd, och förpassad till fångön If på obestämd tid (livstid), träffar en lärd präst och nitton år senare lyckas rymma och, tack vare prästen, hitta en förmögenhet av omätlig storlek, som han använder för att hämnas alla de som svek honom – tja, den historien har allt.
Jag hade turen att få tag i boken (som egentligen är sex böcker i den utgåva från 1940-talet som jag har) på en loppis för en struntsumma. Jag avskyr tjocka böcker och väljer ofta bort romaner som är mer än 500 sidor (idealet är runt 300) men Greven är sammanlagt minst 1500 sidor och jag har läst den flera gånger.
Egentligen gillar jag inte heller historiska böcker, eller filmer, men förra sommaren fann jag mig själv läsa flera Jane Austen med stor behållning. Så om jag av någon anledning inte fick ta med mig Greven av Montecristo till en öde ö skulle jag smuggla med mig både Övertalning och Stolthet och fördom av Austen.
Det har gjorts en del filmatiseringar av Greven. Jag kräks över alla utom en: en fransk tv-serie som visades i svensk tv 1980. Övriga versioner bör lämpligen förpassas så långt in i glömskans vrår det går att komma.
Förra veckans utmaning, om nördiga böcker, hoppade jag över. Men jag inser nu att Greven av Montecristo kunde ha passat in även där. Jag ÄR nördig när det gäller just Edmond Dantès, alias Greven av Montecristo.
Så här snyggt försättsblad är det på den första delen i utgåvan från 1940-talet:
Underbart att kunna göra fynd på en loppis. Bra idé med flera delar. Jag har inte läst Greven av Montecristo, och skulle definitivt inte börja läsa en bok på 1500 sidor, men delas den upp känns det nog bättre.
Jag hittade en annan version i bara två delar, men bara del 1. Gissa om jag letade efter del 2. I flera år!
Härligt att nörda in sig. 😉 Jag har inte läst Greven av Montecristo men jag har sett flera filmatiseringar och tv-serien som du nämner, minns att jag gillade den.
Vilken lycka det skulle vara om den tv-serien gick att få tag i på dvd! En gång gick jag in på en fransk hemsida som handlade om tv-serien och trots att jag inte förstår franska (har läst det tre år för länge sedan) tvingade jag mig själv att förstå. Så nördig var ordet…
Åh, jag älskade verkligen Greven av Monte Cristo. Det är nästan så jag skulle vilja fråga biblioteket och det går att se hur många gånger jag lånade den från bokbussen. Sen hade jag ingen aning om att den var så tjock och idag skulle jag aldrig få för mig att orka läsa en sådan tegelsten.
Det finns många versioner som är förkortade och funkar rätt bra. Jag läste flera stycken innan jag insåg hur lång originalet är.
Ja, Greven av Montecristo har jag läst. Den har allt 🙂
Eller hur? Fantastisk berättelse!
Vilket snyggt omslag!
Greven av Montecristo har jag i alla fall sett som tv-serie, och jag minns att jag gillade den 🙂
Greven av Monte Christo är en fantastisk historia. Jag har inte sett någon filmatisering av den alls – däremot avgudar jag BBC:s tv-serie på Stolthet och fördom med Jennifer Ehle och Colin Firth. Har du sett den? Rekommenderas varmt, den är dessutom historiskt korrekt, vilket inte den nyare filmen med Keira Knightly är.. .
Jag älskar också Stolthet och fördom i BBC:s version. Alla andra efter den är bleka kopior. Som tur är har jag den på dvd så jag kan se om den då och då…
Läste Greven av Montecristo för länge sedan och nu när den nämns så blir jag ju sugen på att läsa om den.
Visst är det härligt med alla klassikertips som dyker upp. Mycket trevligt, tycker jag. Jag har varit i bokhyllan och ryckt i flera böcker som antingen bara står där olästa eller som jag för lust att läsa om.
Jag förlorade många timmars sömn när jag läste Dumas i tonåren – både De tre musketörerna och Greven av Montecristo!
De tre musketörerna har jag inte läst, bara sett filmatiseringar av. Det är något visst med klassiska äventyrsromaner med vilda fäktningsscener och odödlig kärlek.