Varje år vid den här tiden tömmer kulturredaktionen på tidningen där jag jobbar sina hyllor på recensionsböcker och lägger dem på ett (eller två) stora bord. Alla läsintresserade får botanisera och försöka hitta godbitar ur den digra utgivningen. Eftersom det kommer ut fler böcker än vad som finns möjlighet att recensera blir det så här varje år. Nästan alla förlag skickar böcker till kulturredaktionerna, i hopp om att någon ska vilja läsa. Hos oss är det definitivt inte bara okända författare som hamnar på bokbordet. Liza Marklunds senaste hann knappt landa på bordet innan den fick vingar och försvann i armarna på någon, jag stod och fingrade på ett praktverk om regissören och filmaren Jan Troell, men överlät det till någon annan. Fyra böcker bar jag med mig: Arnaldur Indridason: Svart himmel, Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln, Therese Bohman: Den drunknade och Jens Liljestrand: Adonis. Islänningen Indridason (ledsen att jag inte hittar strecket över sista ”d”) har jag bara läst ett par böcker av – gillat den ena men inte den andra. Vi får se i vilken kategori den här hamnar. Undefäldts serie om poliserna i Strömstad är trivsam underhållning, men den hamnar nog i bokhyllan tills vidare. Therese Bohmans roman vet jag inte mycket om, men jag ser verkligen fram emot att läsa den, och samma sak med Jens Liljestrands roman.

Och i natt när jag kommer hem från jobbet väntar jag minst en, kanske två, böcker i brevlådan. Bokhögarna hemma hos mig har inte en chans att krympa.