Kvinnorna på väg till nya läsare

IMG_3006

I går kommenterade jag i en tråd på Facebook och skrev att ”det är därför jag försöker skriva om vanliga människor”. En liten stund senare hade jag fått tre beställningar på min nya roman, Kvinnor, vin och vänner, som handlar om tre vanliga kvinnor. Ungefär samtidigt fick jag mejl från en skrivarkompis, som jag träffade på Fridhems folkhögskola (där min roman utspelar sig) för många år sedan. Hon hade läst och gjort anteckningar, som hon lät mig ta del av. Samtidigt ville hon beställa en bok att ge bort. Hon har gjort så med flera av mina tidigare romaner också, i synnerhet Kråkprinsessan, som hon fortfarande kallar för en liten pärla och har spridit i sin vänskapskrets.

Som okänd författare på ett litet förlag geografiskt placerat i marginalen är det jag beskrivit ovan värdefullt. Att böcker kan spridas via exempelvis sociala medier, i det här fallet utan att jag gjorde reklam för boken eller ens nämnde den (men jag har naturligtvis gjort det tidigare) och att läsare som tyckt om mina böcker lånar ut dem till sina vänner (eller ger bort i present) – det är toppen!

Jag hade tänkt skriva lite om varför jag vill skildra ”vanliga” människor i mina romaner, men jag tror att jag sparar det till ett annat inlägg. Hur mycket jag än skulle vilja sitta kvar i min läsfåtölj har jag fortfarande ett lager färg kvar att stryka ut på panelen som ska sättas upp i mitt glasrum. Sista strykningen, sedan får jag några dagars fritt från målning. Hoppas jag.

 

Trädgårdar är som romaner

När jag skriver romaner har jag aldrig hela bilden klar för mig när jag börjar skriva. Likadant är det med trädgården. Jag köpte huset 1987 och då fanns ingen trädgård utan bara en massa träd och delar av en självsådd gräsmatta. Under några år tyckte jag att det var skönt eftersom mitt trädgårdsintresse var obefintligt.

Sedan smög sig intresset på även om jag från början inte ville kännas vid det. Jag anlade en och annan rabatt, och började långsamt bygga en trädgård utan att ha mer än en enda vision: bara rosa, vita och blå blommor.

Framsidan av trädgården är jag i princip klar med även om det  kommer att offras ytterligare gräsmatta när jag ska skapa en dahliarabatt, medan baksidan av tomten mest har fyllt mig med förtvivlan. Den har verkligen inte vetat vad den vill. Och jag har varit lika villrådig.

IMG_2266

I veckan när jag satt i hammocken och åt frukost spanade jag ut över den förhatliga baksidan och kände plötsligt att den inte längre är ett hatobjekt. Det inglasade uterummet blev den avgörande faktorn för det. Rummet är inte klart än och inte den tänkta lilla plätten framför rummet heller, men jag vet att allt kommer att bli bra. Rummet såväl som omgivningen. Att jag tagit ner ett tiotal träd har varit en starkt bidragande orsak till att både baksidan och trädgårdstillvaron ljusnat betydligt.

Precis så är det med romaner också. Jag vinglar lite hit och dit, jag har en plan (bara rosa, vita och blå blommor …) och när jag har trevat mig fram tillräckligt länge vet jag plötsligt precis hur det ska vara och jag vet att jag kan slutföra projektet. Sedan gäller det bara att rensa och plocka bort allt som faktiskt inte tillför romanen (eller trädgården) något.

I förgrunden en av många planer: att fylla det trekvartsdöda körsbärsträdet med blåblommande klematis.

I förgrunden en av många planer: att fylla det trekvartsdöda körsbärsträdet med blåblommande klematis.

Bokbord till bokmässan

Även om det är några månader kvar till årets bokmässa i Göteborg går tankarna dit då och då (faktiskt ganska ofta). Senast i dag när jag satt och bläddrade i en reklamfolder och hittade ett hopfällbart bord. Eller rättare sagt två. ”Ett fåtal kvar” löd lagerstatusen när jag kollade, så det var bara att ge sig iväg direkt. Man vet ju aldrig om någon annan får ögonen på de här borden och norpar dem.

Båda borden fanns kvar när jag kom till butiken. Jag körde dem direkt till lagret, drog av dem kartongerna och konstaterade att de såg bra ut och inte tog speciellt stor plats. På dem ska det placeras massor av böcker om bara några månader när Grim förlag tar montern i besittning.

IMG_2997 IMG_2998