Kategoriarkiv: Blandat

Kvinnor, vin och vänner på tryckeriet

Postat av

Om några veckor är det dags för boksläpp. I och med att Grim förlag firar femårsjubileum kommer de två första originaltitlarna som gavs ut på Grim i nya klänningar (dvs omslag) och delvis nytt format (typ storpocket i stället för häftad med flikar). Det ska bli trevligt att låta Snökupan och Mellan raderna möta läsarna igen.

snokopan_omslag.inddMR_omslag_framsida

Men givetvis är det min nya roman, min litterära bagatell Kvinnor, vin och vänner som jag ser mest fram emot. I dag kom korrektur på omslaget från tryckeriet och allt såg ut precis som jag hoppats på, så nu är det bara att vänta på att upplagan ska tryckas. 2 maj är det officiella datum då boken släpps. Tjohoo på det.

KVV_omslag.indd

Så här lyder baksidestexten till Kvinnor, vin och vänner:

Carina, Boel och Caroline kommer till Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv för att gå kursen Blogga om böcker. Carina vill egentligen inte vara där och funderar på att avbryta kursen efter en halv dag. Boel skulle haft sin väninna med sig men väninnan svek och åkte till Rom med en man i stället. Caroline tycker att det är skönt att åka iväg från allt som väntar på hemmaplan och som hon inte vill tänka på.

Det blir fem omtumlande sommardagar med bokprat, vindrickande, förtroenden och en och annan kyss.

Kvinnor, vin och vänner är en litterär bagatell och en varm skildring av vad som händer när ödet för ihop huvudpersonerna från Snökupan, Mellan raderna och Sorgbägare och låter vinet flöda i kapp med solskenet.

Skriva boken man själv vill läsa

Postat av

Många författare (och jag är förhoppningsvis en av dem) säger att de skriver boken de själva vill läsa. Det är ett gott skäl, mycket bättre än att snegla på vad som eventuellt kan tänkas sälja och skriva utifrån det.

Men jag har ett litet problem. Jag läser sällan den där boken jag har skrivit. I princip aldrig, faktiskt. Den manglas fram och tillbaka ett otal gånger som manus och jag läser på längden och tvären, sista gången är det den satta inlagan som korrläses i pdf-version.

Sedan kommer den äntligen från tryckeriet, jag får den i min hand. Sätter den i bokhyllan och där får den stå.

snokupanomslagmr

När jag skrev Mellan raderna längtade jag efter att den skulle bli klar så att jag fick läsa den som färdig bok. Den kom ut vårvintern 2013 men jag har fortfarande inte läst den, trots att den har ingår i researchmaterialet till nästa roman (Kvinnor, vin och vänner). Snökupan läste jag faktiskt för några månader (snart ett år) sedan. Också den i researchsyfte. Men jag förmår inte läsa på annat sätt än som den kritiska författaren.

Det är tråkigt. Jag kanske borde skriva något annat än boken jag själv vill läsa. Nej, jag tror inte det. Jag skriver boken jag själv vill SKRIVA, och det får räcka.

Nyårstankar

Postat av
IMG_2701

Nyårsväder med olika gråtoner även i det gröna.

Jag försöker värja mig mot detta att ett nytt år skulle innebära större möjligheter till förändring än vad varje ny dag gör. Men det går inte att komma ifrån: det ÄR lite speciellt med det här okända, orörda. Fast det handlar lika mycket om att det är en ny månad som en annan siffra i årtalet.

För mig har nyårshelgen inneburit lite jobb, både i går och i dag. Jag har ägnat mig åt högläsning. Det är manuset till Kvinnor, vin och vänner som på detta sätt har filtrerats genom ett annat sätt att läsa. Jag började i måndags och blev klar i dag. Att läsa högt var välgörande (om inte för halsen så i alla fall för texten) eftersom jag hittade en del trista upprepningar som slunkit igenom tre versioner och flera genomläsningar. När jag läste högt slog de skoningslöst emot mig och jag kunde lättad rensa bort dem. Men innehållet i texten tycker jag inte att jag fick något grepp om genom det här sättet att läsa så jag ser fram emot att, när manuset varit en andra vända hos Joanna, min redaktör, få ta mig an det igen.

Förr eller senare kommer jag antagligen att tröttna men än så länge vill jag fortsätta umgås med kvinnorna i romanen.

Naturens eget skräp, i form av ilandfluten tångruska.

Naturens eget skräp, i form av ilandfluten tångruska.

Jag tog också årets första promenad i dag. Luften var fuktig och disig och det var vindstilla. På stranden syntes spår av nyårsnattens fyrverkerier i form av kvarlämnade kartonger och en och annan ölflaska. Jag undrar vem som ska städa bort skräpet. Nästa storm, kanske? Sannolikt blir det i alla fall någon annan än de som bar ner skiten till stranden.

Det var dagens negativa sida. Resten kommer att hållas i positiv anda.