Trängselmånad för boksläpp

IMG_2150

Jag har precis bläddrat igenom Svensk Bokhandels höstnummer och sammanställt listan för vilka böcker jag vill skriva om i höst och jag kan konstatera att september är månaden då jag kommer att få det stressigast. Nästan 70 procent av böckerna (sammanlagt tolv stycken) som jag prickat för kommer ut då. Två släpps i augusti och två i oktober. November och december är uppenbarligen inte gångbara i sammanhanget.

Eftersom jag recenserat för tidningar sedan mitten av 80-talet sitter det där med första recensionsdag djupt rotat i mig men denna magiska dag har fått allt mindre betydelse och böckerna släpps ofta flera veckor i förväg, så när de väl recenseras i tidningarna är det många som hunnit läsa och kanske även blogga.

Litteraturkritik anses inte vara så viktigt längre och tidningarna har dragit ner kraftigt på antal bokrecensioner på kultursidorna. Det är kanske inget uppskattat material men jag tycker absolut att det fyller en viktig funktion så jag är glad så länge jag kan bidra till att de inte helt försvinner.

En vandring i solen

Tidningen Skriva ställer i varje nummer följande fråga till en person: Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Det är en intressant fråga, som jag funderat en del över utan att komma på ett svar. Förrän i dag när jag gick barfota i vattenbrynet under min dagliga promenad. Då dök det självklara svaret upp. Åh, om jag hade varit den som skrev En vandring i solen. Om det varit jag och inte Stig Claesson, Slas.

envandringisolen

Den boken har allt. Det där vemodet som jag älskar. Det tilltufsade, främst i form av den alkoholiserade sportjournalisten Tore Andersson som vandrar fram och tillbaka på stranden i semesterparadiset och får till uppgift att gå in skor för ett par som köpt till sin son. Humorn, den stillsamma – låååångt från flabbhumorn som är så populär för tillfället. Kärleken, den omöjliga, mellan Tore och den vackra norska reseledaren. Och så sorgen. Det nästan omänskligt tragiska slutet, som gör att berättelsen stannar kvar i mig för evigt.

Det krävs mod för att skriva ett sådant slut. I en av versionerna till Kråkprinsessan hade jag ett sådant slut. Men jag vågade inte fullfölja det. Det var FÖR hemskt.

Min vandring i solen i dag hade varken vemod eller sorg. Kärleken var till den vackra förmiddagen och humorn låg i de kritvita benen (barmhärtigt nog beskurna i bilden).

IMG_2113

Bokbloggsjerka om bokförvaring

Veckans fråga i bokbloggsjerkan kommer från Mia Eggimann. Den lyder: Hur får du plats med alla böcker?

IMG_1949

Jag har ett litet bibliotek (fjorton bokhyllor, tror jag) där jag sorterat in alla böcker i bokstavsordning samt i utgivningsföljd. Det ryms inte fler hyllor i rummet och hyllplanen rymmer inte heller fler böcker så nu börjar det bli problem. De senaste åren har jag lagt böckerna ovanpå de andra, i väntan på att skapa plats åt dem. Samt staplat böcker i vild oordning i den smala hyllan som syns på bilden, medan jag funderar på hur jag ska organisera den.

Risken är att jag tvingas göra mig av med böcker snart. Länge var det en tanke som var helt oacceptabel men nu inser jag att det inte håller längre. Under flera år var jag medlem i en bokklubb där jag inte själv valde böcker utan fick ett bokpaket (ja, det innehöll ett uppslagsverk med grön pärm, dessa böcker maldes ner i återvinningskvarn när jag flyttade – ingen loppis ville ta emot dem) varannan månad och många av de där böckerna har jag inte ens läst och kommer aldrig att läsa. Under ännu fler år har jag recenserat böcker för en tidning och de allra flesta av dessa böcker kommer jag inte heller att läsa om. Där är alltså två kategorier av böcker som jag på sikt kan göra mig av med. Jag måste bara samla mod en liten stund till …