Kategoriarkiv: Blandat

Bokbloggsjerka – om läsvärd klassiker

Postat av

Veckan utmaning i bokbloggsjerkan som min namne arrangerar varje veckoslut kommer från Koko och handlar om att vi ska tipsa om en bok som är minst hundra år gammal, och motivera varför den är läsvärd.

Jag säger bara så här: om jag skulle tvingas tillbringa en tid på en obebodd ö och bara fick ta med mig en enda bok skulle jag inte tveka en sekund: Greven av Montecristo av Alexandre Dumas d ä. Den skrevs ursprungligen 1844 och publicerades först som följetong i en fransk tidning. Historien om den unge sjömannen Edmond Dantès som blir oskyldigt anklagad och dömd, och förpassad till fångön If på obestämd tid (livstid), träffar en lärd präst och nitton år senare lyckas rymma och, tack vare prästen, hitta en förmögenhet av omätlig storlek, som han använder för att hämnas alla de som svek honom – tja, den historien har allt.

Jag hade turen att få tag i boken (som egentligen är sex böcker i den utgåva från 1940-talet som jag har) på en loppis för en struntsumma. Jag avskyr tjocka böcker och väljer ofta bort romaner som är mer än 500 sidor (idealet är runt 300) men Greven är sammanlagt minst 1500 sidor och jag har läst den flera gånger.

Egentligen gillar jag inte heller historiska böcker, eller filmer, men förra sommaren fann jag mig själv läsa flera Jane Austen med stor behållning. Så om jag av någon anledning inte fick ta med mig Greven av Montecristo till en öde ö skulle jag smuggla med mig både Övertalning och Stolthet och fördom av Austen.

Det har gjorts en del filmatiseringar av Greven. Jag kräks över alla utom en: en fransk tv-serie som visades i svensk tv 1980. Övriga versioner bör lämpligen förpassas så långt in i glömskans vrår det går att komma.

Förra veckans utmaning, om nördiga böcker, hoppade jag över. Men jag inser nu att Greven av Montecristo kunde ha passat in även där. Jag ÄR nördig när det gäller just Edmond Dantès, alias Greven av Montecristo.

Så här snyggt försättsblad är det på den första delen i utgåvan från 1940-talet:

IMG_1928

Glädjande boktips från bibliotek

Postat av

Långsamt arbetar jag mig in i min nya roman, den som ska bli en feelgood (utan att jag egentligen vet vad som menas med den beteckningen) om några människor på en sommarkurs på Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv. Även när jag gör annat, som lagar mat, röjer i köket, vårstädar i trädgården (jag avskyr att april också snart är över och jag inte längre kan luta mig mot att det är tidigt på säsongen) eller läser är tankarna i mitt manus. Gång på gång kommer jag på något som måste vara med och jag skriver ner det i en app som jag har i både dator, ipad och mobil. Redan innan jag började skriva romanen hade jag funderat på den ganska länge och då kom jag på att det absolut bästa i hela romanskrivarprocessen är när man kör fast.

När man står inför ett problem i intrigen som inte går att lösa.

Det bästa är nämligen att man alltid (a l l t i d) kommer på en lösning. Den är så otroligt enkel och den har funnits där hela tiden, och bara väntat på just det ögonblick då man sträcker ut handen och griper tag i den. Just de där ögonblicken älskar jag.

I dag blev jag också påmind om att jag faktiskt är författare och inte enbart förläggare (den roll som varit viktigast för mig i flera månader) när jag fick en länk skickad till mig med ett boktips från Götabiblioteken från deras Facebooksida.

Skärmavbild 2015-04-20 kl. 18.11.10

Just det, tänkte jag, jag kom ju ut med en bok för inte så himla länge sedan. Så fort man glömmer! Och så glad man blir över att påminnas.

Dags att deklarera

Postat av

IMG_1892

Jag minns hur det var innan den förenklade självdeklarationen gjorde tillvaron lite ljusare. Det jag minns allra mest var hur sur jag blev när deklarationen skulle bli enklare. Ja. Jag skäms förstås nu men då var jag ung och dum och fick också en välförtjänt utskällning av en man som begrep bättre än jag. Det var onormalt att tycka om att deklarera.

Jag förstår ju det. Men jag har alltid gillat att ha full koll. Det tyckte jag att jag fick, åtminstone på privatekonomin, när jag tvingades fylla i den där förhatliga blanketten och räkna ut om jag skulle betala in eller få tillbaka skatt. När den förenklade självdeklarationen kom var det bara att sätta ett kryss i en ruta och hoppas att alla siffror stämde. Det var viljan att ha kontroll som gjorde att jag startade ett eget bokförlag. Livet kunde ha varit enklare, behagligare, på olika sätt utan en massa bekymmer, men bortsett från korta stunder då och då gillar jag verkligen mitt nuvarande liv. Och jag har full koll. Nåja, nästan i alla fall.

Som det här med bokföring och deklaration. Jag är ingen siffermänniska. Jag kan inte tolka fler än fyra siffror i rad, om det blir fler börjar de hoppa. (Så ni kan ju räkna ut hur besvärligt det är med ISBN-nummer, tretton stycken i rad. Fyra år med förlag och först nu har jag sett ett system i siffrorna.) Trots mitt problem med siffror har det aldrig varit tal om att någon annan skulle göra bokföringen för mitt företag. Först och främst är det en liten verksamhet så det vore väl får dåligt om jag inte kunde klara det själv.

Jag har gråtit många gånger framför bokföringsprogrammet. Och gjort i princip alla fel som går att göra. Men nu börjar jag få lite grepp om det. Deklarationen skulle jag antagligen aldrig klara om det inte vore för Skatteverkets utmärkta e-tjänster.

Jag kämpar på. Och nu kommer det som skrämmer mig lite. På onsdag är jag inbjuden till en informationsträff för alla som har enskild firma och ska deklarera, och jag är så FÖRVÄNTANSFULL. Jag tycker att det ska bli otroligt ROLIGT att gå på träffen och få lära mig mer.

Denna entusiasm skrämmer mig faktiskt mer än det faktum att siffrorna hoppar när de kommer i större sällskap än fyra.