Bokbloggsjerka med svårbesvarad fråga

I veckans bokbloggsjerka ställs en svår fråga: varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar? Frågan är ställd av en man, och förhoppningsvis är han inte helt ensam utan kan få en del svar även från manliga bokbloggare.

Däremot är det inte helt enkelt att besvara frågan. Är det fler kvinnor än män som läser? I så fall faller det sig kanske naturligt att det även är fler kvinnor som bloggar. Kan det vara så att kvinnor tycker om att prata om böckerna de läst, organiserar sig i bokcirklar och/eller bloggar medan män nöjer sig med själva läsupplevelsen och inte har behov av att berätta om den?

Som sagt, det är en svår fråga. Jag har precis börjat skriva en ny roman, som faktiskt snuddar vid dagens fråga. Romanen utspelar sig under en sommarvecka på en folkhögskola, på en kurs som heter Blogga om böcker. Deltagarna är nästan uteslutande kvinnor (två män har vågat anmäla sig). Kanske finns det anledning även för mina fiktiva romangestalter att fundera på frågan. Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Två bokmässor att planera

Trots att vi bara nått en vecka in i april är det ändå hög tid att börja planera för höstens bokmässor. Grim förlag har bokat monter på bokmässan i Göteborg tillsammans med Ordspira Förlag och Glimmergumman. Det ska bli väldigt trevligt att än en gång vara utställare. Förra året åkte jag bara upp över dagen och jag kände mig lite vilsen när jag inte hade en monter att hålla till i.

Planeringen är alltså igång och i slutet av april ska vi träffas i Göteborg för att stämma av och fundera på monterprogram, diskutera möblering i montern och bestämma på vilken restaurang vi ska ha förlagsfesten på fredagskvällen. Plus en massa annat viktigt.

halländsk_bokmässa

Så här såg det ut vid Grims bord på förra årets halländska bokmässa, precis innan dörrarna öppnades och allmänheten släpptes in.

Men det finns fler bokmässor. I slutet av november är det dags för andra upplagan av den halländska bokmässan. I år kommer den att vara på Komedianten i Varberg och i dag hade vi som är med i styrgruppen, från Regionbiblioteket, Hallands Författarsällskap och Varbergs bibliotek, andra mötet. Vi diskuterade bland annat ett förslag till logo för mässan, gick igenom tidsplanen, pratade marknadsföring och funderade på var scenen ska placeras. Det är mycket arbete och det känns bra att vi redan har kommit så långt i planeringen. Före sommaren ska anmälningarna till mässan vara inne; inbjudan kommer att gå ut så snart som möjligt.

Tiden går fort, det är inte länge sedan vi packade ihop efter förra årets bokmässa i Halmstad, och nu är alltså arbetet i full gång med nästa. Fast någonstans där i mitten har jag hört att det kommer en sommar också …

Popcornshaveriet – eller När man gapar efter mycket …

Popcorn och jag har en lång historia ihop. En gång räddade dessa puffade majskärnor till och med livet på mig. Jag var på en kurs där maten var minst sagt äcklig. En kväll fick jag nog av det mischmasch köket serverade och klev med bestämda steg ut från matsalen och körde till närmsta stad, dök in på en biograf, köpte en stor burk popcorn och sjönk ner i biomörkret (jag tror att det var Den siste mohikanen med Daniel Day Lewis jag såg, så det är många år sedan) och moffade i mig popcornen samtidigt som jag kände att livsgnistan återvände.

För ett par år sedan gjorde jag något drastiskt. Jag kastade min popcornsgryta! Den var vid det laget mer eller mindre slutkörd och fungerade dåligt. Därmed hade jag att välja mellan att antingen sluta äta popcorn eller gå över till micropopcorn. Det blev något mitt emellan. Micropop och jag blev inte riktigt goda vänner.

Nu har räddningen kommit, via ett youtubeklipp där någon kommit på den lika smarta som självklara idén att göra egna micropopcorn. Poppa i en påse, helt enkelt.

Så otroligt enkelt och så vansinnigt gott. Och precis lagom portion. Fast ibland vill man ju ha lite mer, så jag bestämde mig för att ta en större påse och fler corn. Men man ska inte gapa efter för mycket … Efter nästan tre minuters poppande började det lukta bränt. Och som det rök ur påsen när jag fick ut den! Mer och mer, tills jag öppnade dörren och slängde ut alltsammans. Den brända lukten har jag inte blivit av med än.

IMG_0013

I fortsättningen återgår jag till blygsammare portioner i påsar som inte börjar brinna.

IMG_0014