En annan roll än författarens

grimlogo_1_png

Under några månader så här i början av 2015 har jag lagt min författarroll åt sidan. Förutom att vara författare driver jag Grim förlag och där händer mycket spännande. När jag startade förlaget 2012 var det för att ge ut mina egna böcker men nu, knappt tre år senare, är situationen en annan.

Grim förlag är ett mycket litet förlag och ska vara så även i fortsättningen. Samtidigt jobbar jag heltid med förlaget och författandet nu (även om jag inte kan leva på det utan måste ta pengar från annat håll till mat och hyra) och tiden känns mogen att våga ta ett steg till.

Så i vår kommer det ut tre böcker av andra författare. Samtidigt får mitt eget skrivande ligga lite på is. Varje gång jag är ute och går försöker jag styra in tankarna på min nya roman, och någon gång i början av maj hoppas jag komma igång på allvar och skriva igen. Men tills dess är jag förläggare och förlagschef i stället.

omslag_våra_älskade_framsida

Om mindre än en månad kommer Joanna Björkqvist ut med sin reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Hon kommer själv att berätta mer om den här när utgivningen närmar sig. Det har varit ett intensivt arbete med att få boken klar och vi har ständig chattkontakt (och en hel del via telefon) för att bolla idéer om allt från hur säljbladet ska se ut till vilka i media som ska kontaktas. Under jul och nyår var det mest korrekturprat, och även sedan pdf skickats till testläsare och till provtryck hittades det felaktigheter i manuset.

Snart är det deadline för alla ändringar och nu känns det faktiskt som om allt är klart. Bara att vänta på leveransen av böcker då och sedan hoppas att deras tid i lagerutrymmet blir kortvarig.

En månad senare är det dags för nästa bok att ges ut på Grim. Den har jag jobbat med i december och januari och snart är den också klar att skickas till tryck. I nästa vecka hoppas jag att det finns ett färdigt omslag och då återkommer jag och berättar mer. Det är en roman som jag tror att det kommer att pratas en del om.

I april kommer tredje boken för året ut på Grim. Även den ber jag att få återkomma till.

Nu är även montern till Bokmässan i Göteborg bokad. Det är visserligen åtta månader dit, men tiden går fort när man har roligt. Och det har jag, nästan hela tiden.

Många tårar kvar att gråta

I förra veckan ringde de från djurkliniken och berättade att askan efter Cayenne kommit och att jag kunde komma och hämta den när jag ville. I dag kände jag mig stark och samlad och redo. Jag har trots allt inte gråtit över förlusten de senaste två veckorna, så att konfronteras med något så konkret och påtagligt som kartongen med askan kändes inte svårt.

På väg till djurkliniken stannade jag till vid djurbutiken där jag köpte kattmat innan Cayenne blev sjuk. Jag ville lämna över en låda böcker av kåserisamlingen Cayenne – kattpojken med bett, för att be personalen dela ut till kattägare och därmed hedra minnet av honom.

Jag hann knappt innanför dörren innan det brast och tårar vällde ut. Med möda lyckades jag berätta mitt ärende och sedan var det bara att vända hemåt igen. En ny gråtreserv hade hittats, en som rymde massor av tårar och sorg.

havet

Jag får samla nya krafter och hämta askan en annan dag. Det får bli en promenad till havet i stället.

Mycket vatten under broarna

Man skulle kunna tro att den halländska bokmässan tog knäcken på mig, för efter den har det varit helt tyst här. Jag har egentligen ingen riktigt bra förklaring till stiltjen, men den har trots allt stört mig så pass att jag bestämde mig för jag under 2015 skulle uppdatera minst två gånger i veckan.

Och nu ser jag att halva januari gått. Det är snart två månader sedan Sorgbägare kom ut. Jag har fått fantastiskt fin respons från massor av läsare. De flesta tycks eniga om att det är min hittills bästa roman, och sådant känns förstås väldigt bra, inte minst med tanke på att det var en bok som verkligen inte skrev sig själv. Sorgbägare var på många sätt ett sorgebarn men allt sådant är glömt nu.

Så här stolt såg Cayenne ut när boken om hans liv just kommit från tryckeriet.

Så här stolt såg Cayenne ut när boken om hans liv just kommit från tryckeriet.

I december, två dagar före jul, tvingades jag åka till veterinären med min älskade katt Cayenne och låta honom somna in. Han hade varit sjuk sedan mitten av oktober men det var inte förrän i början av december som prover visade att hans njurar nästan slutat att fungera. Det var ett tufft men samtidigt självklart beslut att ta. Som djurägare har man ju ansvaret att se till sin väns allra bästa. Julen blev inte den muntraste; alla som haft eller har djur vet hur stor saknaden är när de inte längre finns där.

Redan innan Cayenne kom in i mitt liv hade jag bestämt att han skulle bli min sista katt. Jag står fast vid det beslutet, medan många i vänkretsen tror att jag kommer att få en ny kattkompis så småningom. Vi får väl se. Cayenne blev tolv år.

För att i fortsättningen kunna hålla min plan att blogga ett par gånger i veckan avslutar jag nu och återkommer snart med mer om vad som hänt sedan sist.