Äntligen dags för möte med redaktören

I morgon ska jag träffa min redaktör, Joanna, för att prata om manuset till min nya roman, Sorgbägare. Det ska bli otroligt spännande att höra vad hon tycker, och hur vi ska gå vidare för att göra manuset så bra som möjligt, och det är en enorm fördel att få mötas IRL i stället för enbart via mejl eller chatt. Jag är mycket förväntansfull och samtidigt lite ängslig. Några få hintar har jag fått om att det finns en del att jobba med.

CIMG0138Men jobba med det är vad jag vill. Jag står faktiskt inte ut med att inte ha ett manus att engagera mig i. Även om jag tror att jag ska njuta av livet, jobba i trädgården, äntligen röja i hus och förråd, träna, läsa massor och så vidare är den bistra sanningen att jag går omkring och är sur som en citron.

CIMG0137Varje morgon när jag vaknar tänker jag ”blomma, blomma” och försöker se mig själv som en kaxig (och söt) akleja, men det slutar alltid med att jag identifierar mig med frukterna på mitt citronträd. Så det ska verkligen bli skönt att få styrsel på tillvaron igen. Jag har andra skrivprojekt men vill inte påbörja dem innan jag är klar med Sorgbägare. Så nu laddar jag för redigering och fördjupning. Men inser att jag måste fortsätta träna mig i konsten att enbart existera.

 

Med kronan på sned

Det här med tänder är allvarligt och det är obegripligt att vanlig tandvård inte ingår i den allmänna sjukförsäkringen.
Själv såg jag tusenlapparna fara iväg när jag en kväll upptäckte att en tand i underkäken var lös. Förr fanns läkarböcker, nu har vi google och jag vet inte vilket som är värst.
Jag kollade på tandlossning. Eftersom jag inte hade andra symptom än en tand som det gick att vicka på kunde jag snabbt konstatera att min åkomma nog är en annan.
Sedan googlade jag på vad man kan göra åt en lös tand. Krona och bro, blev svaret. Summorna som dök upp för dylika åtgärder var skrämmande. Men en lös tand kunde jag inte ha kvar i munnen; tänk om jag fått inflammation i hela käken! Jag tappade tänder varenda natt, men på morgonen var det bara den där enda tanden som var lite lös.
Tandläkaren hade semester så jag fick vänta en och en halv vecka extra innan jag slog mig ner i stolen och inväntade domen.
Inget onaturligt på röntgen. Tanden var rotfylld och dessutom försedd med krona. Jaha! Det hade jag ingen aning om.
Kronan hade lossnat på något, för tandläkaren, obegripligt vis. Lättnaden efter detta besked var stor och jag for ut i vårmorgonen och samlade in alla tusenlappar som varit på flykt medan jag svävat i ovisshet.
Kronan må ha hamnat på sned men drottningen har inte abdikerat.

20140416-134258.jpg

Tidskriftskaos

Jag är väldigt bra på att stöka till det omkring mig. Samtidigt som jag avskyr oordning hatar jag att städa. Ofta kommer jag på nya metoder (städa lite varje dag, anlita städhjälp, städa ordentligt en gång om året och halvslarvigt resten av tiden osv osv) men hittills har inget lett till bättre ordning.

En dag bestämde jag mig för att åtminstone hålla lite koll på alla tidskrifter som jag sprider omkring mig. Jag hämtade en gammal trädlåda och lade i de tidningar som jag för tillfället höll på att läsa.

tidningarEtt par år senare bestämmer jag mig för att flytta lådan från ena sidan av vardagsrummet till den andra. Lådan går inte att rubba utan att tömma den. Jisses! Att det kan finnas så många tidskrifter i ett hem. Underst hittade jag en bok om växthus, som jag letat länge efter. Jag hittade också ett oläst nummer av tidningen Skriva (det hade plastomslaget kvar, ett knep jag brukar använda mig av för att veta vilka tidningar jag inte hunnit kolla i). För något år sedan hade jag ständigt tre eller fyra olästa nummer av Allt om trädgård, men efter en kraftinsats var jag ikapp. Nu är jag fyra nummer efter igen och räknar med att vara det fram till i höst.

Vad är det för fel på mig?

Nu är i alla fall lådan tömd, det är ett första steg. Nästa insats blir att sortera tidningarna och försöka kontrollera om de är lästa eller inte.

Tredje steget blir att bestämma vilken eller vilka av de fyra tidskrifter jag prenumererar på som jag ska sluta med. För så här kan jag inte ha det.