Kategoriarkiv: Blandat

Resplaner – tillbaka till Cornwall

Postat av

Planerna på en resa till Cornwall börjar bli konkreta. I dag lade vi upp ramarna, kollade tåg- och flygtider, priser och annat. 

Jag har varit i Cornwall en gång förut och har velat åka tillbaka sedan dess. Nu ser det äntligen ut att bli av. Förra gången jag var där fick jag stora delar av handlingen i Mellan raderna (som till stora delar utspelar sig där) till skänks fast jag inte alls räknat med det i förväg. Något liknande hoppas jag inte på den här gången, men man kan aldrig veta. Det är det som är så intressant med resor och romaner: de tar sina egna vägar ibland. 

I september bär det av. September ser ut att bli en intensiv månad, för efter Cornwall väntar Bokmässan i Göteborg. Förhoppningsvis är benen så vältränade då att de utan vidare pallar fyra dagar på mässgolvet. 

Samla tramp och steg

Postat av

Det blir inte många steg i räknaren när dagen börjar med frukostmöte (fast det var några steg från bilen till lokalen och även några steg hit och dit) och fortsätter med knästående trädgårdsarbete.

Jag kopplar därför in cykeltrampsräknaren när jag cyklar för att posta en bok. Då känns det som om jag trots allt presterat något litet, med betoning på litet. Att den utbrister ”Bra jobbat!” tar jag som ett skämt. Men den kalla blåsten lockar inte till några längre vandringar eller cykelturer så jag tvingas ännu en gång inse att jag underpresterat. Tur att jag är bra på annat. Som att sitta alldeles stilla i en fåtölj och läsa. Och samtidigt avstå från det överflöd av godis som jag inte orkade få i mig i påskas. 

Trädgårdar är som romaner

Postat av

I år har jag bestämt mig för att inte påbörja något nytt romanprojekt. Jag vill hinna ikapp mig själv och hitta nya berättelser som vill bli skrivna. I stället ska jag ägna mig åt trädgården. 

Min trädgård är vildvuxen. Det är så jag vill ha den. Jag tycker om blommor som oombedda slår sig ner i gruset när de inte trivs i rabatten. Lupiner är extra bra på att slå ner bopålarna där det passar dem. 


Oftast blir det bra om jag låter dem hållas. Och om det inte blir bra kan jag alltid ta bort dem. 

Ungefär så gör jag när jag skriver romaner också. Jag har en plan, sedan tar andra krafter vid och långsamt växer berättelsen fram som den vill. Tukta och ta bort får jag göra i ett senare skede. 

Men varje gång jag börjar på ett nytt romanprojekt tror jag att jag ska kunna hålla den uppgjorda planen. Precis som jag tror att jag förr eller senare ska kunna få ordning i trädgården. Jag är inte säker på om jag verkligen vill lyckas. Fast lite ordning skadar förstås inte.