Höst – dags för nya romanplaner

Den här hösten har hittills varit minst sagt fantastisk, åtminstone vädermässigt. Om sommarväder brukar jag ha mycket att säga: så fort det blir varmare än 25 grader klagar jag. Och varje gång värmeböljan är över och jag har fått lagom avstånd till den tänker jag att jag ska vara mer tålmodig nästa gång. Men det är så mycket lättare att älska hösten, när den skimrar som den gjort i år.

Min nya roman, Sorgbägare, går snart till tryck. Provboken höll måttet även om det finns en hel del noteringar och markeringar i marginalen. Det är en av fördelarna med att ha sitt eget förlag, Grim: jag kan ändra i texten även sedan inlagan är satt. Om radfallet påverkas när jag gjort en korrigering formulerar jag om. Jag har full koll på hela processen, fram till det ögonblick jag skickar iväg beställningen till tryckeriet.

Så nu är det dags att gå vidare och planera för nästa roman. Jag vet att jag egentligen skulle satsa hundra procent på marknadsföring av Sorgbägare, men om jag inte har ett pågående romanprojekt dör jag långsamt och det vill jag helst inte.

Min plan sedan tidigare var att plocka upp ett manus som jag skrev för många år sedan och göra om det. Jag läste allt material jag hade i somras och såg fram emot att grotta ner mig i 70-talet. Men mitt i alltsammans bestämde jag mig för att lägga det projektet på is och plocka upp ett annat i stället.

Jag ska skriva en feelgoodroman! Det krävs verkligen utropstecken här, för det här blir min hittills största utmaning som författare, det vet alla som läst en roman av mig. Jag känner att jag, åtminstone för en stund, behöver byta spår. Så nu fyller jag min digitala anteckningsbok med noteringar medan jag njuter av ännu en glimrande höstdag. Och korrläser ytterligare några kapitel i Sorgbägare. Jag är glad att min farhåga om en skrivtom höst kom på skam.

 

Manusblad på blöt resa

papperI veckan träffade jag min redaktör, Joanna Björkqvist, igen. Hon tog med sig manuset till Sorgbägare när hon åkte till Grekland och därifrån fick jag trevliga rapporter. I gengäld har jag läst ett kapitel ur Joannas nya bok (hon är inte bara redaktör, hon är författare också – till Närmare dig och Förverkliga din bokdröm, medskribent där var Kristina Svensson) som kommer ut sent i höst. Det är en reportagebok i ett angeläget ämne, men mer kan/får jag inte säga om den än så länge. Annat än att den blir väldigt bra. Jag ser verkligen fram emot att arbeta tillsammans med Joanna i det projektet. Tacksamt kan jag konstatera att hon har valt Grim förlag.

När vi hade gått igenom mina synpunkter på hennes text satte vi oss med Sorgbägare. Sida nummer elva såg märkligt vågigt och buktigt ut, och Joanna tvingades erkänna att en grekisk vind tog tag i bladet och flög iväg med det, men den tröttnade efter några meter och släppte ner det – i poolen.

Vid sådana tillfällen är det skönt att bläckstrålskrivarnas tid är förbi. Ett laserutskrivet papper klarar ett dopp i poolen utan problem.

Joanna var betydligt mer tålmodig än vinden, och orkade igenom hela manuset trots att hon läst det förut. Och precis som efter förra genomgången är jag tacksam över den hjälp jag fått att själv förstå min text och närma mig den. Nu återstår bara en del mindre ändringar innan den kan gå till sättning.

Det som jag länge tvivlade på är alltså på väg att bli en roman. Om jag får tro Joanna (och det är väl klart att jag måste tro på min redaktör) är Sorgbägare en av de allra bästa romanerna jag skrivit. Nu ska jag bara försöka skriva en lockande baksidestext också.

 

Envis som en röd gris

Eller skam den som ger sig. Jag sitter med inlagan till en kåserisamling som Bosse och Solveig Lidén ska ge ut på sitt förlag SolBo förlag. Efter några timmars arbete har jag lagt in samtliga texter och kommit fram till innehållsförteckningen. Jag slänger snabbt in den och bestämmer mig för att inte arbeta mer i dag.

Jag ska bara …

Jag ska bara lägga in en prickad linje mellan kapitelrubrikerna och de aktuella sidorna innan jag stänger ner och avslutar. Men var i hela friden hittar jag funktionen som gör prickandet så lätt som jag minns det? Jag letar överallt. ÖVERALLT.

Som tur är (för mina uppdragsgivare) gör jag inte detta på arbetstid utan offrar fritid. Och jag gör det enbart av den anledningen att jag avskyr – fullkomligt AVSKYR – när jag inte lyckas knäcka den här typen av problem.

Jag har en nödlösning klar, den fixade jag efter några minuter. Men jag VET (jag ber om ursäkt för alla versaler men i dag behövs de) att det ska finnas bättre sätt.

Frågan är bara hur. Är det jag som är dum i huvudet eller har jag oavsiktligt fallit tillbaka till den tid då jag jobbade i Quark Xpress? Jag har ett svagt minne av att man bara skrev en punkt och när man sedan tryckte ner tabbtangenten blev det en prickad linje.

Tre gånger stängde jag ner InDesign och bestämde mig för att ge upp. Men jag KAN inte ge upp. Jag är VÄRRE än en röd gris, jag är nämligen en GRIS I MOTVIND och sådana kämpar på hur eländigt det än är.

Skärmavbild 2014-08-05 kl. 15.31.49Två timmar tog det innan jag hittade funktionen. Så nu är jag glad igen. Och kanske blir det till och med en liten drink (eller i alla fall ett glas vin) i eftermiddag för att fira, trots att jag bestämt mig för att vara helt alkoholfri i dag.

Men det kommer säkert sådana dagar också framöver.